Första veckan på kliniken

Hej allihop! Är det fortfarande någon som läser här? Hoppas det!

(Skrivet i onsdagskväll då det inte gick att publicera. Gör ett nytt försök nu)

Mycket har hänt sedan sist, så klart. Året som verkade så långt bort som ny student, året alla pratade om, PRAKTIKEN, är här nu! Termin 8 och klinikrotationen har börjat. Det är onsdag kväll. Mina ögon går i kors av trötthet, men jag längtar efter att gå till skolan imorgon. Jag var så oerhört trött på studierna under större delen av förra terminen, men lite jullov gjorde susen och nu känns det lättare igen. Inser redan nu att det kommande året mest kommer bestå av skola, mat och sömn, men så får det väl bli.

Klinikrotationen, var det ja. Den pågår i ett år och vi roterar gruppvis på olika delar av kliniken, samt på andra ställen som exempelvis slakteri och patologen.

Tro mig, på skolans kliniker finns det mesta inom veterinärmedicin. Kompetensen innanför de väggarna är enorm (då räknar jag inte in mig själv, hehe) och jag går vilse inne på smådjurskliniken flera gånger om dagen.

Den här veckan är jag på akuten. Hit kommer, precis som det låter, akutfallen. Alltifrån påkörda, svårt skadade hundar till katter med diarré eller kaniner med andningsbesvär. De mest allvarliga fallen som måste åtgärdas mycket akut hamnar så klart direkt i veterinärernas händer, men i de flesta fall går det till såhär:

Studenten (alltså jag) träffar djur och djurägare, jag tar upp en anamnes och gör en undersökning av djuret. Sedan går jag ut och berättar för veterinären om mina fynd. Vi diskuterar, och veterinären påpekar saker jag glömt/ska tänka på till nästa gång osv. Sedan går vi tillsammans in till djuret igen, då undersöker veterinären djuret och kompletterar med de frågor vi jag missat att ställa. Sedan går vi åter igen ut och diskuterar fallet tillsammans. Var det verkligen ett blåsljud på hjärtat på den hunden? Nej, det var studenten som hörde andetagen i samband med hjärtljuden. Var slemhinnorna verkligen klibbiga och bleka? Vi får sedan klura på hur vi ska gå vidare med fallet, ex. om djuret behöver läggas in, få några mediciner, smärtlindras, röntgas, opereras, få i sig vätska etc. Ska det tas några blodprover? I så fall vilka? Vad är en tänkbar diagnos? Vad behöver vi mer veta för att komma i mål och få just den här patienten på rätt väg? Vad säger provsvaren? Etc.

Vi studenter gör inga egna utlåtanden om patienterna, utan allt vi tycker och tänker går först via veterinären innan det når djurägaren. Kliniken är till för oss studenter, det är ju trots allt ett universitetsdjursjukhus, men patienternas välmående kommer så klart alltid i första hand.

I måndags morse, första dagen på kliniken, stod vi där förväntansfulla och nervösa i våra blå kläder med stetoskopen runt halsen. En kvart därefter blev vi tillsagda att gå in till en patient och börja. Det var minst sagt nervöst och jag glömde plötsligt av hur jag ens undersöker en katt och kom knappt ihåg mitt namn. Efter bara tre dagar är vi betydligt mer varma i kläderna och lär oss hela tiden. DET HÄR ÄR SÅ KUL! Inte att djuren är sjuka, så klart, men att äntligen få riktig praktisk träning i det som om två år faktiskt kommer vara vårt yrke.

Dagarna är långa och det är så extremt mycket att ta in hela tiden. Förutom att omvandla de teoretiska (och de fåtal praktiska) kunskaper vi har ska även mycket ny kunskap tas in. När vi inte är hos patienter, lägger kanyler, skriver journaler eller hjälper till på annat håll sitter vi framför datorerna och läser på om det som är viktigt just då. Inte konstigt att ögonen går i kors redan kl 21. på kvällen (använder även tröttheten som ursäkt om det här inlägget ser ut att vara skriven av en mellanstadieelev).

Nästa vecka är jag på operationsavdelningen hela veckan. Då ska vi kastrera både han- och honkatter, därför har jag under kvällen suttit och tränat på att ligera kärl. Min ena virknål fick agera kärl ikväll, man tager vad man haver.

/Julia

Annonser

Akutvård, häst, fest och lov

Hej igen. Hej för sista gången innan jullovet. Som alltid har vi såklart en tenta direkt efter jullovet, men jag tänker ändå ha så mycket ledigt jag bara kan.

Lagom till terminens slut hade jag en riktig energihöjare till långhelg. Har haft besök hela helgen och träffat vänner varenda kväll. Gick på en examensbal i lördags och det var så roligt att vi inte kom i säng förrän 06:30 dagen därpå. Om alla helger (och fester) var såhär roliga skulle jag nog orka med veterinärstudierna jämt och aldrig tappa motivationen…

Avslutade den förra skolveckan med att ha rektaliseringsövning på skolhästarna. Är jag knäpp som sett fram emot den övningen hela terminen? Det är på något sätt den bild jag haft av veterinäryrket sedan jag var liten. Dessutom är jag, som ni vet, nördigt intresserad av hästens mag- och tarmkanal. Nu är jag lite äldre, kanske lite klokare och har breddat mina insikter i vad yrket också kan innebära. Men ändå.

För varje praktisk övning vi har inser jag också hur svårt yrket kan vara. Inne med armen i hästrumpan är det en konst att faktiskt känna livmoder, äggstockar, njurar, ligament, mjälte och andra tarmstrukturer. Det lär nog bli lättare med tiden (och med mer träning) och jag hoppas kunna hjälpa många kolikhästar och dräktighetsundersöka ston i framtiden.

Nu till något annat. I veckan som gått hade vi också en heldag i akutvård och anestesiologi (narkos). Vi fick en ordentligt genomgång i hur en narkosapparat fungerar. Efter det har jag en något mer klar bild i huvudet och insåg att det inte bara är en massa slangar, sladdar, knappar och kurvor från monitorer som jag inte har en aning om vad de betyder och hur de fungerar.

Under dagen fick vi också öva en hel del på kadaver. Vi fick lägga tracheotomi på hundar, en akutåtgärd som går ut på att snabbt ge djuret fria andningsvägar om djuret exempelvis har satt något i halsen och inte får luft. Vi fick också träna på att dränera brösthålan från exempelvis blod eller vätska med kateter, samt lägga nässonder.

Eftermiddagen ägnade vi åt intubering. Vi hade flertalet olika hundraser att träna på, men även katter och en häst (självklart inga levande djur här heller). Det gäller att hålla tungan rätt i mun, välja rätt tubstorlek, vara rädd om vävnaden och faktiskt hamna i luftstrupen med tuben och inte i matstrupen. Vi fick också möjlighet att öva på hjärtstick, ett moment som ibland förekommer vid avlivning av smådjur.

Saker och ting jag skriver om kan ibland låta makabert, men det är en viktig del av undervisningen. Det gäller att ta chansen och öva så mycket som möjligt när vi får tillgång till kadaver på det här sättet. Vi tränar, övar, gör fel och slutligen rätt, för att en dag göra ett bra jobb ute i verkligheten.

Nu laddar jag för en sista kväll med Uppsalaumgänge för det här året. Imorgon åker jag hem till Kungsbacka och sedan vidare till Teneriffa, där jag ska ladda batterierna maximalt inför en vårtermin som heter duga. En tenta och några föreläsningar är det kvar efter jul. Sedan börjar jag på smådjurskliniken och min första praktiska vecka ska jag vara på akuten. Taggad och livrädd.

God jul på er!

/Julia

 

 

 

Snart jullov

Ja, snart är termin 7 av 11 över. Puh! Sedan höstmörkret bestämde sig för att inta vår del av jordklotet har jag verkligen befunnit i mig i någon slags dvala. Jag har inte ansträngt mig mer än absolut nödvändigt i skolan, för jag har verkligen inte haft någon energi vissa dagar. Har aldrig sett fram emot ett lov så här mycket. Miljöombyte är nog precis vad jag behöver. Och sol. Vi åker till Teneriffa på julaftons morgon och kommer hem lagom till det svenska nyårsfirandet kan börja. Så skönt!

Annars då? Terminen börjar som sagt lida mot sitt slut. Vi skrev terminens första skriftliga tenta i fredags – klinisk kemi. Jag hade pluggat mycket, men tyckte ändå inte att tentan kändes så enkel. Håller tummarna att det gick vägen. De praktiska tentorna har jag i alla fall klarat och det betyder att de tänker släppa ut mig på kliniken efter nyår. Det känns nästan galet!

Hoppas på återfunnen energi och motivation efter nyår. Jag inleder nästa termin med 6 veckor på smådjurskliniken. Jag tror jag längtar! Det enda jag önskar mig i julklapp är lite mer motivation! Om den infinner sig så blir det kommande året hur bra som helst, för då börjar det som verkligen är roligt och det vill jag ta vara på och inte bara släpa mig igenom.

Idag hade vi ögonundersökningar på schemat, med både hästar och hundar. Det var roligare än jag trodde och vi lärde oss väldigt mycket. Jag har lagt min första nervblockad på en häst, färgat in ögon och spolat tårkanaler.

Imorgon väntar en heldag med föreläsningar – epizootologi och fjäderfä. Fåglarna får några små föreläsningstimmar de också. 😉 På torsdag har vi heldag med praktiska övningar i akutvård och anestesi. Det kan jag berätta mer om då.

På fredag är det äntligen min tur att få rektalisera en häst och sedan är det fest både fredag och lördag, mycket välbehövligt!

/Julia

 

 

 

kalvar i lådor och hästar

Hej igen!

Saker och ting börjar så smått landa och jag tänkte ta mig tid att skriva lite här igen. Hoppas någon fortfarande läser!

Det är mycket hästleder, injektionsställen, skelettstrukturer, senor och ligament som cirkulerar i mitt huvud just nu. På fredag har jag hästtenta. Det innebär att vi en och en ska examineras i klinisk undersökning av en häst, samt praktisk och teoretisk förväntas ha kunskap om hästens rörelseapparat. Var man injicerar i de olika lederna, hur man palperar galla i leder och senskidor och vilka anatomiska strukturer som kan drabbas vid skador på benen exempelvis. Trots att hästar är ett av mina favoritområden är jag inget stort fan av just rörelseapparaten, antagligen för att jag har så lite erfarenhet av halta hästar (vilket jag i och för sig är oerhört tacksam över). Hur som helst är det trevligt att ”plugga” faktiskt kan innebära att hänga med klasskompisar i stallet och känna på hästarnas ben och lyssna på deras hjärtan. Helt klart bättre än att sitta med näsan i böckerna. Så sakteligen börjar också min hjärna koppla ihop de anatomiska bilderna i böckerna med hästen som faktiskt står framför mig, trots att de råkar vara täckta av muskler, hud och päls över de strukturer vi studerar för tillfället. När vi känner på strukturerna på hästens ben är enda gången i världen jag föredrar de större kusarna framför islänningarna. Tro mig, pälsen är IVÄGEN! 😉

Under förra veckan drillades vi i kalvförlossningar! Den berömda ”lådakursen” som jag faktiskt sett fram emot i flera år efter att ha hört äldrekursares berättelser. Lådakursen är helt enkelt trälådor med lock. I trälådan finns en livmoder av läder och ett bäcken och självklart ett hål där vi kan stoppa in armen, precis som på riktigt. Där kalven ska komma ut, alltså. 😉

Vi har arbetat i grupper med varsin låda och varsin kalv. Helt enkelt döda kalvar, så det har varit så verklighetstroget det kan bli. Under fem eftermiddagar drillades vi hårt i att träna på att rätta till fellägen på kalvarna, arbeta i trånga fostervägar, få ut tvillingkalvar, ta beslut under tiden och sedan dra ut kalven med hjälp av kedjor och rep. Fysiskt krävande, minst sagt, men åh så roligt! Under sista tillfället fick vi träna på foetotomi. Det är ett verktyg som används om det skulle vara så olyckligt att kalven dött inne i kon och om förhållandena är sådana att vi inte kan få ut den döda kalven. Den kan också användas om man snabbt behöver avliva kalven i livmodern för att rädda kon.

En foetotom är som en lång stång som man kan trä in en sågtråd i. Ja, vi fick lära oss att såga av huvudet på en kalv inne i en livmoder. Veterinärens uppgift är att gå in och känna, för man arbetar ju i blindo där inne och måste förlita sig på sin känsel, lägga an sågtråden på rätt plats och sedan hålla stadigt i instrumentet för att sedan mycket tydligt instruera bonden exakt när han/hon ska såga och sluta såga. Vi fick lära oss att lägga olika snitt med sågtråden, så som runt nacken, runt benen eller runt bakdelen. Det här var alltså vad jag gjorde i fredags kväll… Det kan låta extremt brutalt, vilket det också är, men det handlar om liv och död och då måste snabba beslut tas och vi ska veta exakt hur vi ska göra.

Det var en väldigt givande vecka. Nu önskar jag mig längre armar och starkare armmuskler. Det sistnämnda kan jag i alla fall göra någonting åt. Jag hoppas på många lyckade kalvningar i mitt framtida yrkesliv. 🙂

Idag och imorgon är det hovföreläsningar på schemat. Med allt från hur man undersöker hästens hovar till hålväggar, -bölder och fång.

/Julia

Munhåleundersökning och hundtenta

Hej igen,

Sedan sist har jag haft smådjurstenta. Det gick bra och tydligen kan jag nu undersöka en hund, ge läkemedel till en hund, sy och ligera samt klä och tvätta mig inför en operation.

Idag hade vi munhåleundersökning på häst på schemat. Det var kul, men svårt. Jag stod och grejade i hundra år för att ens lyckas få hästen att gapa med munstegen… Såg framför mig hur det skulle sett ut i en ”riktig” situation. Den klena veterinären… 😉

Jag tror jag har bestämt mig för att lägga bloggen åt sidan för ett tag, men inte för alltid. Det är mycket som slukar energi utöver skolan och jag är väldigt dränerad för tillfället.

Förutom att berätta för er om hur utbildningen går till har bloggen också känts som ett sätt att hålla kontakten med er där hemma. Så ja, bara för att jag inte skriver – tro inte att jag gått upp i rök. För jag har inte glömt er! Just nu hade jag gjort mycket för att få vara 17 år igen, bo hemma hos mamma och pappa, jobba i stallet hela dagarna och vara duktig på att hålla kontakten med alla nära och kära hemma på västkusten.

Hörs snart igen! /Julia

WIHO

Idag har jag fått rektalisera en ko! Om det är möjligt att bli lycklig av att ha hela armen inne i kons rumpa, bli nedskvätt av avföring och på gymmet några timmar senare upptäcka att man har bajs på hakan? Svar JA! Jättelycklig till och med. De mycket vänliga korna ställde upp och lät oss känna på livmodern, ena njuren, våmmen, lymfknutor och aortaförgreningen. Ett jäkla famlande i mörker, men en jäkla kick när det faktiskt gick att känna ordentliga strukturer där inne i kroppen.

För övrigt är det vääääldigt mycket i skolan. Jag har faktiskt valt att skippa en hel del av föreläsningarna den senaste tiden och läst in det på egen hand istället. Vid vissa kursavsnitt tycker jag det är mer effektivt. Det är så mycket annat som ska hinnas med också och jag vägrar känna mig trött redan innan klinikåren börjar. Det fungerar liksom inte att plugga dygnet runt. Efter en dag av föreläsningar 8-17 är det inte möjligt för min hjärna att fortfarande vara alert på kvällen för att plugga annat. En sådan supermänniska är i alla fall inte jag. Man ska hinna vara glad, träffa folk och göra roliga saker också! Då kommer pluggorken automatiskt. Så ja, nu är det fokus på tentorna som närmar sig.

Nu ser jag fram emot att sätta mig på tåget hem, för en blixtvisit till Västkusten. Jag har inte varit hemma sedan terminsstarten och jag har så många människor jag vill hinna krama under de här dagarna!

/Julia

Regnig onsdag

Föreläsningar hela veckan från 8.10 – 16.40. Viktig kunskap för framtiden, såklart, men hjärnan blir helt avtrubbad en bit in på eftermiddagen. Imorse stod regnet som spön i backen och jag gjorde det fantastiska valet att plugga hemma istället. Är rätt nöjd över mitt val. 😉

Vi är nästan klara med smådjursföreläsningarna nu. Det känns nästan absurt att jag sitter och för anteckningar om dagarna från föreläsningar som handlar om hur man utför diverse kirurgiska ingrepp vid allt från magomvridningar och benbrott. Ska jag göra det där i framtiden?!

Förra veckan var vi på ett evenemang där Distriktsveterinärerna presenterade sin verksamhet. Jag hoppas innerligt att det är där jag hamnar efter examen! Bilden av veterinäryrket har verkligen förändrats under utbildningens gång. När jag började var jag helt insnöad på häst och drömde stora drömmar om att syssla med bukkirurgi på häst. Jag har inte helt lagt drömmen åt sidan (hästens mag- och tarmkanal är fortfarande bland det coolaste som finns), men av olika anledningar drömmer jag inte längre lika ofta om att jobba med enbart hästar. Mer om det en annan gång. På tal om hästar så kan jag dock sakna mitt ”gamla liv” något enormt vissa stunder. Alla timmarna i stallet och på hästryggen, alla tävlingar och den fantastiska gemenskapen i stallet. Tur att både hästar och vänner för livet finns kvar, trots en betydligt reducerad dos av allt det där numera. Jag längtar oerhört mycket efter att ha egna hästar att träna igen! Och ja, drömmen om att en dag ha en egen ridskoleverksamhet är heller inte helt lagd på hyllan, ”gamla Julia” kommer aldrig att försvinna! Eller tja, jag är nog likadan som när jag var 16 år, jag har bara helt andra saker att ägna mig åt om dagarna för tillfället.

220314-0892

Förra veckan hade vi också nöt-tentan. Varken hasselnötter eller jordnötter, utan nötkreatur. Det var en väldigt odramatisk tenta som gick ut på att kunna genomföra en klinisk undersökning på en ko och svara på frågor rörande ämnet under tiden. Det gick bra och nu finns det alltså på papper att jag är kapabel att undersöka en ko(!). De här bilderna tog jag på några nyfikna idisslare i somras: