Slakteri och sprutor

Hej,

Här sitter jag och är nöjd över mig själv efter att ha slagit två flugor i en smäll. Jag dissade bussen och tog istället en löptur ut till stallet och red sedan en stund i ridhuset. En uppiggande kombination en isig, mörk och trött onsdagseftermiddag. Oj, vad präktig jag låter. Fy.

Livsmedelskursen går och går och går. Snart är det jullov och jag åker hem om endast två veckor! Tenta efter jul i vanlig ordning, men jag ska se till att ta några helt lediga dagar hemma också.

Den här veckan har vi pratat mycket om slaktteknik och slakthygien. Igår var vi på studiebesök på ett mindre slakteri utanför stan, där vi tittade på slakt av grisar och nötkreatur. Vi iakttog hela slaktprocessen; alltså från stallet till bedövning, avblodning, avhudning, urtagande av inre organ, styckning och besiktning av slaktkropparna och organen.

Ett slakteri är en märklig miljö. Nästintill obehaglig. Det gäller att koppla bort känslorna (otroligt svårt då vi studerade grisarna i sina boxar där de väntade på att bli infösta i hissen, som tar dem till ett schakt med koldioxid i) och se det hela ur veterinärmedicinskt perspektiv. Det är oerhört intressant och jag tycker att alla som väljer att äta kött (eller inte äta med, för den delen) bör få se hur det går till på slakterier. Vi ska veta vad vi äter! Det var ett givande studiebesök och jag står fast vid att jag faktiskt hade kunnat tänka mig att arbeta på ett slakteri under en sommar i framtiden. Det är med all säkerhet otroligt lärorikt.

Efter slakteribesöket var vi några stycken som åkte till skolan för att spendera några timmar på klinisk träningscentrum i skolan. Jag undrar hur mycket jag kommer att skratta om jag läser detta om några år, MEN att ta blodprov och lägga permanentkanyl är svårt. Då använder vi tyghundar och plastben. Det här med att sticka riktiga djur är med all säkerhet inte lättare. Övning ger färdighet och jag tränar vidare. Det är ju några år kvar till examen.😉

På lördag ska jag skriva en farmakologitenta för andra gången. Jag hoppas innerligt att det går vägen. Det är mycket nu, men ikväll och de resterande två dagarna som är kvar ska jag ge lite extra tid åt att tentaplugga. En veterinärstudent är sällan ledig, om ni undrar.

Tur att vi gör roliga saker också. I helgen som var anordnade veterinärstudenternas idrottsförening en sittning med tillhörande glöggrunda/orientering innan. Vi var några som sprang orienteringen och det var riktigt roligt. Sittningarna är som alltid precis vad man gör dem till och även denna var väldigt lyckad.

Nu till helgen är det, förutom tenta, även dags att provsmaka glöggen som jäst i mitt kök i sex veckor. På lördag är det tydligen bal också. Ja, det är mycket nu.

Snart är det jullov! Hoppas vi ses på Raudhetta då!

Imorgon är det fredag

Efter en snabbvisit hemma i Kungsbacka tisdag till onsdag är jag tillbaka i Uppsala igen.

Idag gick vi till kliniskt träningscentrum på skolan. Där kan man träna på allt möjligt kliniskt arbete med blodprovstagning, injektioner, sätta kateter m.m. flera djurmodeller, gosedjur och kanyler i mängder finns till hands.

Det är svårt. Det krävs såå mycket träning. Men, en sådan extrem motivationshöjare. Ni anar inte!

Efter att ha klarat av årskurs tre på utbildningen får vi arbeta som djurvårdare med utökad kompetens. Det vill säga vi har på pappret tillåtelse att bland annat sätta kanyler och ge mediciner. Därför gäller det att träna när tid finns!

Ni har säkert redan läst…

… Men läs det igen. 

http://www.hippson.se/artikelarkivet/utrustning/han-har-anmalt-forsaljningen-av-hjalptyglar.htm
Hur många hästägare har så pass mycket kunskap om hästens anatomi, fysiologi och beteende att de anser sig ha koll på hur inspänningstyglar skulle hjälpa till att förbättra hästens arbete och prestation?

Jag hyllar Anders som vågar sticka ut näsan. 

Återigen kan vi ställa oss frågan (som så många andra gånger i hästsammanhang): När är genvägar bra i utbildningssyfte? Aldrig, skulle jag påstå. Varken för djur eller människor.

Häst och fest

Jag borde blogga om det bloggen är tänkt att handla om – skolan. Men, jag tog en lätt skolpaus några dagar. Föreläsningarna kändes så extremt tråkiga (kass inställning, jag vet). Jag sov ikapp all förlorad sömn. Ja, jag tror jag sov nästan 24 timmar i sträck ett tag, med matpaus någon gång. Typ.

Vi läser livsmedelshygien nu. Ägg, mjölk, matförgiftningar, livsmedelsburna bakterier m.m. Om jag inte var paranoid innan så är jag det nu. Min skräck alla dagar om året är magsjuka. Nu känner jag mest för att sluta äta eller koka/frysa sönder all mat innan jag äter den. Kul kurs!

Nej, det här är trots allt bra att kunna och livsmedel är också en stor del inom veterinäryrket. Inget jag har tänkt att ägna mig åt i framtiden dock.

Nu till roligare saker. Bröllopet förra helgen var helt fantastiskt. Mäktigt med vigsel i självaste domkyrkan och festen efteråt var helt oslagbar!

Häst och fest är tydligen temat. Jag har kommit igång med ridningen igen och det är riktig roligt. Nu i helgen är vi på kurs lilla Mörk och jag. Idag gick det hur bra som helst att rida och jag fick så mycket bra tips! Ser redan fram emot morgondagens lektion. Äntligen är hästinspirationen tillbaka! Energin hästarna ger kommer förhoppningsvis få mig att bli mer positivt inställd till livsmedelskursen.

Jag har precis slängt av mig ridkläderna och bytt om för att flänga iväg till nästa destination – 30-årsfest!

Nästa vecka är det dags att ta tag i pluggandet igen. Borde väl börja läsa till omtentan i december också. Det finns alltid något att plugga på, ifall ni missat den detaljen.😉

Efter jul ska vi i alla fall skriva vår kandidatuppsats. Jag ser fram emot det och hoppas väldigt mycket på att jag får skriva om det ämnet jag vill skriva om – parasiter hos häst.

Något extra roligt som händer i veckan är att jag ska dra en blixtvisit hem till västkusten. Lyckliga, lyckliga jag ska gå på arbetsintervju på en arbetsplats jag drömt om att jobba på sedan jag var liten. Håll tummarna för mig!

/Julia

 

DET ÄR ÖVEEEER

Min kropp och hjärna är så tacksam just nu. Pulsen har sjunkit, ångesten har släppt och min hjärna vet att den kommer att få sova ordentligt i natt. Äntligen.

Det är väldigt mycket tentor på veterinärprogrammet, ändå tycks jag aldrig vänja mig vid dem och jag tycker att hela situationen är så pressad. Trots att jag numera har svårt att erkänna det så kan jag inte komma ifrån att jag har, och nog alltid kommer ha, höga krav på mig själv. Jag är inte särskilt stresstålig. Sömnen blir påverkad direkt och i natt innan tentan somnade jag nog runt halv tre. Vaknade två timmar senare, halv fem, och huvudet började rabbla biverkningar av olika antibiotikabehandlingar. Sedan låg jag där sömnlös tills klockan ringde.

Två svarta koppar kaffe och en cykeltur i regnet senare befann jag mig i aulan för att skriva farmakologitenta. Vi hade hela sex timmar på oss att skriva den, så det var ingen tidspress. Hjärnan skärpte sig och jag är så jäkla nöjd för det gick verkligen bra! Jag har nog inte skrivit en så bra tenta sedan typ årskurs 1. Underbart härlig och nördig känsla! Det behövde jag efter de dåliga resultaten på senaste tentan.

OCH NU ÄR DET HELG! Vi är pluggfria, lediga och ikväll blir det inget tentafirande för vi sparar det till morgondagens bröllop med tillhörande fest. Det ska bli sååå roligt att gå på bröllop i självaste Uppsala domkyrka och festen efteråt blir garanterat en succé.

Den senaste tiden har varit riktigt tuff faktiskt. Väldigt mycket i skolan, hjärnan har gått på högvarv och jag förvånas ständigt över hjärnans kapacitet att lagra så mycket info. Fråga mig om läkemedelssubstanser till djur, jag kan det mesta känns det som.😉 Hoppas det sitter till klinikåren på utbildningen med…

Förutom skola så har andra oturliga saker drabbat mig i veckorna och det har varit tungt att ens resa sig ur sängen på morgonen, men jag är extremt tacksam över mina fantastiska vänner i klassen som verkligen har ställt upp för att få mig bra humör! Vi har pluggat mycket ihop och det gör det hela mycket enklare, vi har fikat alldeles för mycket, öppnat vinflaskor när det har behövts och avbrutit plugget med tacos- och pizza kvällar. Det är helt fantastiskt vad bra människor (och god mat) kan göra för energiförrådet!

Nu har det mesta ordnat upp sig och den här helgen kommer bli så bra. På måndag börjar vi en ny kurs – livsmedelssäkerhet. Den kommer att pågå tills terminen är slut efter jullovet. Livsmedel är väl inte det jag intresserar mig mest för här i världen, men det är viktig veterinärkunskap. Kursen vi läst nu i farmakologi har jag verkligen tyckt om. Det har varit intressant att verkligen förstå hur olika läkemedel verkar och varför man behandlar med dem vid olika tillfällen. Vi har gått så djupt in i det, från pytteliten molekylär nivå, till cellnivå, till hur det påverkar kroppen i det stora hela.

Här är ett exempel: (och förstå sömnbristen när en sådan här ”historia” utspelar sig för varje läkemedelssubstans och allting snurrar i huvudet)

 ”Fosfodiesterashämmare – ex. Pimobendan, som ges till hundar med hjärtsvikt då de ökar hjärtats kontraktionskraft och sänker blodtrycket genom att även verka på kärlen kroppen.

Detta händer inne i cellen:

Fosfodiesterashämmare är ett enzym som bryter ned cAMP (cykliskt AMP). Om detta enzym hämmas ökar cAMP-nivåerna -> kalciumkanaler öppnas -> ökade nivåer av intracellulärt kalcium i hjärtat -> hjärtat kontraherar kraftigare.

Läkemedelssubstansen verkar även i kärlbädden där cAMP-nivåerna också kommer att öka -> MLCK inaktiveras -> MLCK kommer inte att fosforylera myosin -> utebliven kärlkonstriktion -> kärlet dilaterar.

Nettoeffekten blir att hjärtat slår kraftigare och trycket blir lägre. Nu är ni kanske inte lika nördiga som jag, men visst är det häftigt hur så här små läkemedelsmolekyler kan då så stora effekter på en hel djurkropp?

Nu ska jag inte tänka mer på läkemedel. Dags att slänga sig i soffan, kolla på serier, äta pepparkakor och SOVA.

 

Upp och ned, ned och upp

Jag tycker om hösten, vintern och mörkret och tillhör inte den skara som blir deppig av att solen lyser med sin frånvaro. Det enda som irriterar mig med att vinterkylan kom tidigt i år är snön på marken. Blev feg efter min vurpa med cykeln och känner inte för att cykla när det är snö och halt ute. Det är så trist att åka buss till och från skolan. Det är trist att bli trött och seg i huvudet och att tvingas sitta ihopklämd med en massa folk. Alla (ja, helt säkert alla) hostar och nyser och det räcker att ens tänka tanken att stiga på bussen i morgonrusningen för att en förkylning ska drabba en.

Vi hade sista undervisningsmomentet för kursen idag och har nu nio inläsningsdagar innan tentan nästa fredag. Det blir en prövning i självdisciplin. Jag vill så gärna göra bra ifrån mig på den här tentan i farmakologi. Jag har nämnt det innan och jag tycker verkligen att det här har varit en rolig och intressant kurs. Bra föreläsare, intressant kursinnehåll och bra falldiskussioner då vi blivit tilldelade olika klinikfall i grupper och sedan fått diskutera vilka läkemedel vi skulle valt at behandla de sjuka djuren med och varför. Det är spännande att förstå hur läkemedel verkar och hur de påverkar på molekyl-och cellnivå och hur det sen blir en effekt på symptomen/sjukdomen.

Det som dock krävs för att förstå innehållet i farmakologikursen är fysiologin i den friska däggdjurskroppen, som vi gick igenom i årskurs 1. Alltså exempelvis veta hur njuren filtrerar ämnen och vätska, vilka transmittorsubstanser som är inblandade vid en viss nervstimulering, vilka mediatorer är inblandade vid inflammation osv, osv, osv. I ettan läste vi också biomedicinsk baskurs, där vi gick igenom kroppen på molekyl- och cellnivå och denna kunskap ska också appliceras i denna kurs.

Ja, nu handlar det verkligen om att knyta ihop säcken, fräscha upp gamla kunskaper och använda dem i samband med läkemedelsinverkan i en däggdjurskropp som inte fungerar som den ska. Vi har hundar, katter, hästar, kor och grisar. Vi har skillnader i kroppen mellan dessa djurslag och även mellan raserna inom samma djurslag. Veterinärutbildningen är min hjärnas livs största utmaning!

Jag satt kvar i skolan hela eftermiddagen och pluggade idag. Svepte två koppar kaffe, blev superspeedad och fick gjort hur mycket som helst. Sedan kom tentaresultaten från de tentorna vi skrev för tre veckor sedan och jävligt nog så kuggade jag en av dem. Då försvann motivationen för en stund. Jag visste att det inte hade gått bra, men det känns ändå lite surt att nu ha en omtenta efter mig. Jag trodde jag var kvitt duktig-flicka-syndromet, men det var jag visst inte. Hur som helst, det är bara att plugga på den delen en gång till och se till att klara den i december.

Jag har varit vid gott mod så länge nu och det är underbart, men idag sjönk trenden något. Kasst tentaresultat och beslutsångest deluxe inför sommaren dök upp som ett brev på posten. Jag vet inte ens vilken stad jag ska befinna mig i under sommaren och det är ett jättesvårt beslut av väldigt många anledningar. Jag har aldrig jobbat med något annat än hästar och jag blir superstressad (fastän jag har lovat mig själv att aldrig påverkas av det) av att höra hur mycket folk runt omkring mig praktiserar och vilken erfarenhet de har av arbete på djurklinik. Jag ligger ljusår efter på den fronten. Det har blivit så definitivt nu på något sätt att det verkligen är veterinärer vi ska bli och att det är så fruktansvärt mycket teori och praktik vi ska kunna bemästra om bara några ynka år.

Men nej, imorgon ska jag rycka upp mig och kanske återgå till att bli den glada, vanliga ”Det-löser-sig-med-tiden”-Julia igen och ta en sak i taget. Det är underbart med studentlivet, egentligen. Bara extra påtagligt ibland att framtiden knackar på dörren och jag har ingen aning om någonting.

/Julia (som publicerar utan att korrekturläsa mitt i all förvirring)

Igår var en roligare dag. Min kära vän och jag hade komiskt nog tagit på oss likadana kläder.

 

 

Måndag igen

En trött måndag idag. Det kändes som ett skämt när klockan ringde i morse. Helgerna går alltid så förvånansvärt snabbt. Märkligt fenomen.

Kort skoldag idag hur som helst, med föreläsningar om antimikrobiella substanser. Olika typer av antibiotika, med andra ord. Kursen i farmakologi är jätteintressant. Vi har ju som sagt betat av den allmänna farmakologin och är nu inne på specifika läkemedelssubstanser och hur de fungerar. Det är riktigt spännande (och som vanligt, riktigt omfattande). Jag försöker förtränga hur dåligt de gick på de senaste tentorna och blicka framåt.

Penicillinchock på hästar är något vi nämnt mycket under kursens gång. Jag har aldrig sett varit med om det själv, men de som har det vittnar om att det är riktigt otäckt. Visste ni att även människor kan drabbas av penicillinchock? Visste ni att det inte är penicillinet i sig som orsakar reaktionen? Det är prokain, som är bundet till penicillinet som är boven i dramat. Eftersom penicillinet ska ges intramuskulärt, ofta i flera dagar och av hästägaren själv så är det lämpligt att endast behöva sticka hästen ett fåtal gånger per dygn. Därför använd prokain, för att skapa en depåeffekt, alltså att läkemedlet successivt kommer ut i blodet för en långvarig effekt utan att behöva tillsätta nytt penicillin var och varannan timme. En del hästar reagerar kraftigt då prokain kommer ut i blodet och orsakar då kraftiga hallucinationer, eftersom det påverkar det centrala nervsystemet. Så ja, grundregel 1A ungefär, ska hästen injiceras med penicillin ska detta ske inne i boxen och du som injicerar ska snabbt som ögat kunna ta dig ut ur boxen.

Det är kämpigt mycket att plugga allt som oftast, men det är riktigt roligt att läsa till veterinär!

Trots all ny kunskap som ständigt ska nötas så hinns det med en hel del annat. Vi har, i två omgångar, börjat brygga glögg hemma hos mig. Nu står 10 liter glögg på jäsning, lagom att provsmakas till första advent. Min pyttelilla lägenhet luktar numera nejlika, kardemumma och kanel och kommer antagligen göra det under sex veckor framöver.

I lördags kväll var det sittning på skolan. Inbjudna var läkar-, sjuksköterska-, djursjukskötar- och veterinärstudenter. Det var en fantastiskt rolig fest! Kul att andra medicinstudenter tog sig ut på landet till vårt kårhus! Kul att träffa nytt folk, få en anledning att klä upp sig, sjunga snapsvisor högt och falskt, spilla rödvin på klänningen och dansa halva natten. Ja, studentlivet är bra!

14875872_10154749078303746_15229759_o

Nu ska jag sätta mig och plugga. Har en vision om att göra flashcards på alla läkemedel vi gått igenom och ur de verkar i kroppen. Får se hur länge disciplinen håller den här gången.

I veckan får jag besök av min fina vän Johanna som snart är färdig civilingenjör. Hon stannar i hela tre dagar och jag bäddar glatt upp bäddsoffan. Jag älskar att ha folk här hemma!

/Julia (som inte suttit på hästryggen på över 6 veckor. Antagligen längsta hästpausen sedan typ 15 år tillbaka. Kanske dags att göra något åt det snart…)