Om att vara senil och skeptisk

Veckan gick tydligen fort. Kanske går tiden verkligen fort när man har roligt. Det är verkligen en befrielse att få vila hjärnan från plugg ett bra tag framöver. Att skriva uppsats kräver en hel del av en också, såklart, men inte alls på samma stressiga sätt. Hur som helst, ledig fredag idag.

Den här dagen började rätt knasigt, trots att hjärnan får vila. Stod i kön i mataffären i morse och tankarna vandrade iväg. Av någon anledning började jag tänka på vad en klasskompis berättade för mig i veckan, att hon bara plötsligt glömde av sin kod till bankomatkortet och lyckades spärra det genom att slå in fel kod tre gånger. Vad tror ni händer när jag väl ska betala? JAG GLÖMMER AV MIN EGEN KOD. Hur kunde en enda tanke om en glömd kod leda till att jag själv glömde bort fyra siffror som jag slagit in i flera år?!

Kassörskan skrattade lite åt min uppgivenhet och jag kunde inte annat göra än att själv skratta åt situationen. Jag drog något skämt om senila 25-åringar och lommade ut ur butiken och hemåt, utan matkassar…

Någon timme senare begav jag mig till gymmet, supernöjd över att ha kommit ihåg att boka in ett gruppträningspass på förmiddagen. Vad jag tyvärr inte insåg när jag bokade passet var att jag anmält mig till någon slags gruppgympa för pensionärer… Där stod jag i salen ihop med ett gäng entusiastiska gubbar och tanter. Träna ville jag, så jag fick glatt finna mig i situationen (och sänka medelåldern med en sådär 40 år), och det gick ju alldeles utmärkt. Dessutom, då jag kom ut från gymmet så bara dök min kod till bankomatkortet upp i huvudet och jag kunde gå och handla den där jäkla maten!

Nu är jag precis hemkommen från stallet. Mörk har blivit så fin under den senaste tiden och jag hittar fler och fler knappar på henne för varje vecka.

Dags att sätta igång med en inlämningsuppgift. Innan vi får börja skriva på vår egen uppsats har vi några obligatoriska moment att klara av i den här kursen. Först på tur är en vetenskaplig artikel som ska sammanfattas. Den handlar om hundar och katter. Snark. Jag vill ju läsa om blodmaskarna, men det ska jag se till att göra i helgen.

Efter att ha sökt ganska flitigt i de olika databaserna med vetenskapliga artiklar insåg jag att mitt ämne är för smalt och att det finns för lite forskning för att kunna skriva en bra uppsats om endast blodmask och kolik. Jag har därför bestämt mig för att även skriva om de små blodmaskarna, spolmasken och stora blodmasken och samtliga av dessa parasiters kopplingar till kolikbesvär hos hästen. Är faktiskt orimligt taggad! Äntligen ska vi få gräva ner oss i något riktigt nördigt som vi själva är intresserade av.

Det här blir världens längsta inlägg. Så blir det lätt när jag inte skriver så ofta. Något jag är lycklig över just nu är att yrket veterinär känns så himla rätt! Jag kan med handen på hjärtat inte tänka mig ett enda yrke jag hellre skulle vilja ägna mig åt i framtiden, då måste jag ju vara inne på rätt bana. Mitt anställningsbeslut från Distriktsveterinärerna hänger på kylen och jag blir nästan pirrig varje gång blicken hamnar på det. Jag tror och hoppas att det kommer bli en riktigt lärorik sommar!

Något som också gör mig lycklig är att jag klarade tentan i försöksdjursmedicin som vi skrev för en vecka sedan OCH ungefär i skrivande stund fick jag också se att jag klarat den fruktade, stora, tråkiga, långa, skrivkrampsbenägna livsmedelshygienstentan! Ni anar inte hur glad jag är över att aldrig mer behöva läsa in mig på den! Den kursen var verkligen inte min grej.

Nu är det ett kandidatarbete, med opponering och muntlig redovisning och en kurs i klinisk anatomi (sååå kul) kvar av trean. Sedan är det årskurs fyra och de efterlängtade klinikåren börjar. Galet!

På tal om något annat så har vi haft en väldigt rolig föreläsare några gånger nu. Senast igår inom ämnet ”Kritiskt tänkande”. Han har också tidigare föreläst för oss om homeopati och annan typ av alternativmedicin och hur lurigt det är med behandlingar, örter och andra märkliga preparat som säljs utan att ha någon som helst vetenskaplig grund bakom sig. Som vetenskaplig nörd och skeptiker har jag älskat hans föreläsningar och hur han slagit hål på trovärdigheten av produkt efter produkt som säljs till både djur och människa. Tro mig, efter att ha läst farmakologi så besitter man en hel del kunskap om hur celler och molekyler interagerar och vad det får för konsekvenser i kroppen. Detta hjälper en att kritiskt granska produkter som säger sig ha nästan magiska effekter vid ett visst tillstånd, som släpps ut på marknaden.

Igår talade han bland annat om irisdiagnostik. Människor som sysslar med detta har alltså teorier om att olika delar av iris (i ögat) är sammankopplade med specifika delar av kroppen, och säger sig därför kunna ställa diagnos över vad som är fel på djuret genom att titta på deras ögon. Jag vet själv hur upprörd jag blev när jag som liten stallflicka fick höra en kvinna högt och tydligt prata om att en häst i fråga hade akut njursvikt, för det kunde hon se i hans ögon. Trots min unga ålder förstod jag redan då hur galet det lät, och efter nyförvärvad kunskap om anatomi, fysiolog och patologi på veterinärprogrammet kan jag ju även konstatera att det är ett fullkomligt ohållbart resonemang. Dessutom, hur ofta drabbas just hästar av akut njursvikt?!

Som avslutning igår (tänk nu på alla hästprodukter man gärna köper på sig, oftast i all välmening gentemot våra djur såklart) visade han med några ord som man ska beakta med stor skepsis när man kommer i kontakt med en produkt/behandling: ”Energi, stärka, balansera, naturlig, universell, holistisk, förebygga”.  Tåls att tänka på ibland!

/Julia

 

 

Fredag

Hej fredag. Hej ännu en helt pluggfri helg. Livet är rätt bra ibland.

På två veckor har vi lärt oss allt och lite till om försöksdjursverksamhet och de olika försöksdjuren. Våra dagar har varit fyllda med föreläsningar om allt från grodor och fiskar till möss, marsvin och grisar.

En jättebra kurs. Det är alltid kul med föreläsare som verkligen brinner för det de pratar om. Förra veckan hade vi en föreläsning om marsvin och efteråt var jag övertygad om att jag då skulle bli marsvinsveterinär.

Sedan tog jag (tyvärr) mitt förnuft till fånga och insåg att hästar är bra mycket roligare, trots att marsvinens och hästarnas mag-och tarmsystem fungerar på väldigt liknande sätt.

Idag har vi skrivit tenta (gör vi någonsin något annat?) på förmiddagen. En enkel tenta med endast kryssfrågor. Det tackar vi för efter livsmedelstentan som nästintill tog knäcken på mig för två veckor sedan. Eftermiddagen ägnade vi åt att redovisa våra grupparbeten om försöksdjur och sedan var det hopp och lek och trevlig helg.

Livet känns underbart lätt för tillfället. Inga tunga tentor i sikte och allt annat i livet är äntligen också som det ska. Det enda som gnager i mig är hur dålig jag är på att höra av mig till mina vänner hemma i Göteborg. Livet bara tuggar på här uppe och med skolarbete upp över öronen och allt annat studentliv runt omkring en går man liksom omkring i någon slags bubbla, ibland nästan ovetandes om att det faktiskt existerar en värld utanför detta också. Jag hoppas mina vänner har överseende med detta. Jag planerar ju faktiskt att flytta hem igen efter examen och vänner som mina ska man hålla hårt i!

Nu väntar måååånga veckor av uppsatsskrivande. Det känns som en befrielse att få en liten paus från allt memorerande och pluggande och istället få ägna sig åt något annat skolrelaterat. Och eh, jag lovar, jag ägnar mig åt annat än plugg här uppe också. Det blir bara att jag mest skriver om skolan här i bloggen.

Kandidatuppsats var det ja. Vi kan alltså efter den ta ut en kandidatexamen i veterinärmedicin. Vad vi ska med den till är dock högst oklart.

Jag ska skriva om stora blodmasken och sambandet mellan parasitangreppet och kolik hos hästar. Exakt frågeställning har jag inte kommit fram till än, men mitt ämne är klart i alla fall. Jag är riktigt taggad! Parasiter och kolik är bland det mest intressanta som finns om man är en nörd. Det vet alla elever jag har haft hemma på Raudhetta också att jag tycker. 😉

För att förtydliga att jag inte bara sitter med näsan i böckerna i Uppsala så vill jag även skryta om mitt nya gymkort. Dags att bli stark. Att bara träna löpning ger tydligen inte så starka armar fick jag en dag inse. Ändå hamnar jag bara på löpbandet inne på gymmet… Förhoppningsvis blir man en bättre ryttare av lite mer varierad träning också. Nog om det. Jag vill mest skryta lite, precis som alla andra optimister som köper gymkort efter nyår och sedan tröttnar i mars…;)

Ridningen går bra. När vi skriver uppsatsen är dagarna väldigt flexibla, vilket är perfekt ur häst- och stallsynpunkt. Då hinns det med att rida lite oftare. Behövligt inför tävlingen om några veckor.

Nu ska jag ladda inför helgen. Vi ska tydligen spela squash imorgon (är inte det en grönsak?) och har man bra vänner har man turen att bli bjuden på portvins-och kålrabbikväll (DET är väl en grönsak?!) på lördag. Jo, livet är bra nu. Längtar nog mest efter vinet.

/Julia

Oh happy days

Man vet att man valt rätt utbildning när man för första gången fått injicera bläck i döda möss och råttor, för att sedan obducera dem för att se om man sprutat på rätt ställe OCH hela undervisningsmomentet känns som det roligaste någonsin.

Man vet också att man valt rätt utbildning när man blir exalterad över att få hänga i skolans obduktionssalar på patologen en hel eftermiddag.

Vi dissekerade många olika djur i årskurs 1, men sedan dess har vi inte tagit i varken skalpeller eller pincetter. Igår stod det obduktion på schemat. På borden fanns möss, råttor, hamstrar och kaniner. Då vi tidigare dissekerat har de varit i syfte att lära oss anatomi och topografi, vilket vi fick tillfälle att repetera igår. Det vi nu också skulle göra var att titta efter eventuella sjukliga förändringar i kropparna. Jag blev tilldelad en råtta och hittade två nybildningar (tumörer) i den.

Idag fick vi som sagt öva på att injicera på olika sätt i döda råttor och möss. Subkutant (under huden), intraperitonealt (i bukhålan), intramuskulärt och intravenöst. Eftersom vi injicerade bläck var det enkelt att se om våra injektioner hamnat på rätt ställen sedan när vi öppnade kropparna på dem. Vi fick också pröva att sonda dem och vi öppnade då magsäcken efteråt för att se att bläcket hamnat där och att vi inte råkat hamna i luftvägarna istället för i matstrupen på vägen ned. Att sticka ned ett föremål i matstrupen på en mus som vägde 18 gram var en konst. 😉

Studiemotivationen fick sig ett ordentligt lyft då det kom in lite praktiska moment. Dessutom är föreläsningarna jätteintressanta. I förmiddags hade vi exempelvis föreläsningar om primater, alltså apor, som försöksdjur i Sverige.

Ps. Det här inlägget är till dig mamma. För allas information så har min mamma en extrem fobi för råttor och möss. Jag tänkte lite extra på dig idag när vi stack in bläck i råttsvansen. 😉

 

 

Från hysteri till lugn

Den senaste veckan var halvkul. Min hjärna bestämde sig för att gå på högvarv dygnet runt och det slutade med att jag under två av de nätterna inte sov en enda minut. Stresshjärna. Tentahjärna. Jag vet inte varför mitt huvud har bestämt sig för att stressa upp sig så hysteriskt inför varje tenta numera. Det blir bara värre och värre och jag kan inte förstå orsaken till det. När stressen gör att sömnen blir obefintlig vissa nätter är det rätt kämpigt att vara student. Eller tja, att fungera som människa över huvud taget.

Att tenta av 11 högskolepoäng (30 poäng är en hel termin) i en enda tenta tyckte min hjärna tydligen var för mycket. Men ja, jag lyckades i alla fall sova några timmar innan tentan i fredags och något vettigt fick jag nog ned under skrivningen. Hoppas så innerligt på att bli godkänd, för det här är en kurs jag inte vill skriva om igen!  OCH det bästa av allt: efter att den jäkla livsmedelstentan var skriven så gick jag hem och SOOOV i flera timmar. Bästa på länge. Fatta att vi nu skrivit nästan exakt 50 % av tentorna på hela utbildningen?!

Framåt fredagskvällen vankades det kombinerad tenta- och inflyttningsfest och folk var gladare än någonsin (fri tolkning). Det var en grymt bra kväll och en fantastisk inledning på en sedan heeeeeelt ledig helg. Igår ansträngde jag mig för att inte aktivera en enda hjärncell mer än nödvändigt och sedan åkte jag och red Mörk på eftermiddagen. Hon går så fint just nu och om en månad ska vi ut och tävla igen.

Idag är det söndag och vi maximerade ledigheten med en jättebrunch kombinerat med att spela Risk – spelet som idag (bara) tog 6 timma att spela klart. Grymt kul!

Nu har jag precis läst igenom den obligatoriska informationen inför nästa kurs som börjar i morgon – försöksdjursmedicin. Det är inte bara handtvätt och skoskydd som gäller när man ska in på försöksdjursavdelningen, utan då är det mössor, overaller och hela kittet.  Den här kursen är bara två veckor lång och sedan är det dags att skriva kandidatuppsats.

Det är flera praktiska moment med försöksdjuren och jag ser fram emot det. Råttor och möss. I veckan ägna eftermiddagarna åt obduktionsövning, injektionsövning med bläck och hanteringsövning. Det ska bli intressant att få en inblick i hur den här verksamheten fungerar! Det här känns som en belöning efter att ha läst om köttbesiktning, matförgiftningar, hygienrutiner kring livsmedelshantering och inspektioner och revisioner…

Imorgon inleds alltså termin 6 på veterinärprogrammet. Galet.

Hej 2017

Nytt år. Tenta på fredag, sedan är det ny termin. Termin 6 av 11. Snart halvvägs.

Det är en ära att få blogga på Raudhettas hemsida och jag tror och hoppas att bloggen blir mer intressant när utbildningen börjar innehålla mer praktik. Tills dess får ni hålla till godo med mina tafatta uppdateringar om livet som veterinärstudent, eller kanske ännu bättre: Läs den andra bloggen här på hemsidan (definitivt mer intressant än en students ständiga klagan över hårda studier) – Astrid på Island. Läs om upplevelserna och hästarna på Norra Island i världens vackraste natur. Åh, vad avundsjuk jag är. Norra Island är en fantastisk plats!

Jullovet är passerat och i hela två veckor fick jag vara hemma. För första gången sedan jag påbörjade mina veterinärstudier fick jag känslan av att jag hann med allt som skulle hinnas med under en ledighet hemma, helt utan stress. Jag hann träffa mina vänner flera gånger, umgås med familjen, fira nyår i gott sällskap, jobba flera dagar och det bästa av allt – rida. En ledighet i stallet är välbehövlig. Ibland behövs en påminnelse om vem man egentligen är. Hästnörden i mig vaknade till liv igen och för en gångs skulle kändes det inte som att jag tappat allt vad koordination heter uppe på hästryggen, trots att jag rider så sällan numera jämfört med när stallarbete var min heltidssyssla under många år. Helt underbart! Mitt liv skulle var fulländat om jag kunnat finansiera egen häst, träning och tävling ihop med studierna, men det känns inte rimligt för min del. Studietiden är ju oslagbar på sitt sätt. Om några år är jag tillbaka på ovalbanan igen. Oj vad det ska tränas!

Nu tänkte jag svara på en kommentar som kom in runt jul:

”Hej Julia! Jag funderar på att söka in till veterinärprogrammet men jag är osäker på om jag hade klarat utbildningen. Hur svår tycker du att utbildningen är och hur mycket engelska är det? Hur bra behöver man vara på engelska för att klara det?”

Vi är lyckligt lottade, då utbildningen är på svenska. Vi har endast haft enstaka föreläsningar på engelska, inte ens en i varje kurs. Alla kursböcker är dock på engelska. Helt ärligt så har jag klarat mig hittills på att knappt öppna kurslitteraturen. De kan vara ett extra komplement om det är något man inte förstår, eller om man vill läsa på mer om något som är intressant. Hänger man med och antecknar bra på föreläsningarna upplever inte jag att jag behöver läsa i litteraturen till kursen. Engelskan i böckerna är ju mycket fackspråk och facktermer, något jag tyckte var lite knepigt i början, men efter någon vecka var det inget problem. Man behöver inte vara någon engelskaexpert.

Jag tycker att få saker har varit riktigt svåra på utbildningen. Är någonting svårt är det ofta några detaljer eller någon process man inte förstått som reder ut sig under kursens gång. Jag skulle vilja säga att det är mängden att läsa in som är svår, inte svårighetsgraden på studierna. Det är mycket att läsa och lära sig och det krävs en del disciplin och några djupa andetag ibland (som när man sitter med ett 170 sidor långt A4-dokument där man ”sammanfattat det viktigaste” av en kurs inför tentan). Jag tycker alltså mer att det svåra är att lära sig att sålla bland all information, ta reda på vad som är väsentligt att lära sig, memorera mycket i huvudet och hur man ska bita tag i pluggandet.

Ibland säger någon ”Oj, läser du till veterinär? Du måste vara jättesmart?” Jag brukar svara ”Nej, men jag är bra på att lära mig saker utantill och hålla mycket i huvudet.”. Jag tror det ligger något i det.

Nu åtgår jag såklart bara från mig själv i det här svaret, men hoppas det var till någon hjälp!

Det är tentavecka (veckan då jag också hinner rida nästan varje dag, woho! Att tölta på snöpackade vägar är bland det bästa som finns.) Dags att ägna resten av kvällen åt att plugga livsmedel. Snark. Längtar tills den här kursen är över. Nästa kurs vi ska läsa är en kurs i försöksdjursmedicin. Spännande!

/Julia

Bra helg

Underbar helg! La allt som heter plugga åt sidan. Lugn söndag i perfekt sällskap. En lördag som hette duga på Tele2 Arena, där kent gjorde sin sista spelning någonsin. Det var så sinnessjukt bra! Helt fantastiskt på alla sätt. Mäktigt. 

OCH i fredags fick jag besked om att jag fått sommarjobb hos Distriktsveterinärerna hemma i sommar! LYCKA!