Jag lever, precis som kalvarna

Heeej! Är det någon som fortfarande läser här? Jag skämdes när jag insåg att det var nästan en månad sedan jag skrev.

Alltså livet går i 190 km/h just nu. Obligatorisk undervisning varje dag, nya kurser, nya djurslag, ny kunskap. Det är lite som att vara ny på jobbet var och varannan vecka. Jag har i alla fall hunnit med att ha ett långt påsklov, väldigt välbehövligt. Har också haft en kurs i grismedicin.

Nu är jag på ambulatoriska kliniken. En ambulerande verksamhet för stordjur, som distriktsveterinärerna helt enkelt. Hur kul som helst! Men jag är stressad. Stressad över att ha missat moment på griskursen som måste tas igen , vilket betyder att jag får missa ambulansdagar för att ta igen grisbesöken, vilket gör att jag hamnar efter med ambulansen. Ambulansen ska tas igen framöver utan att hamna efter och missa moment i framtida kurser. Eh, ja. Jag är stressad. Tips till er som funderar på att läsa till veterinärer. Bli aldrig sjuka… Det blir lite tufft när all undervisning är obligatorisk.

Nog om stressen. Vi har totalt fyra veckor på ambulatoriska kliniken, två i vår och två efter sommaren. Vi ska också gå kvälls och nattjourer. Det blir lite sisådär med nattsömnen de här veckorna för jag har klämt in alla mina jourer under två veckor för att hinna med allt som ska tas igen. Stress igen. För att se det positiva är jag ändå inte så bra på att sova när jag är stressad, så jag hinner plugga en hel del emellan när skolan tillåter.

Vill ni veta något roligare? Min allra första resa med ambulansen gick till en mjölkgård och vi hjälpa en ko att förlösa sina två tvillingkalvar. Alltså det kan ha varit bland det bästa hittills under utbildningen! Både kon och kalvarna mådde bra när vi åkte och jag som är lite blödig av mig blev nästan rörd. Jag har nog valt helt rätt framtida yrke. Ja, det är möjligt att bli rörd två minuter efter att man har haft hela armen inne i kon.

Jag har inte varit på hästkliniken än, vilket gör att jag inte har så mycket erfarenhet av behandlingar av hästar. Men, under jouren i måndags fick vi hjälpa tre kolikhästar. Nyttigt ur utbildningssynpunkt och lyckligt att hästarna mådde bättre när vi åkte. På de här två dagarna har jag också hunnit lära mig att sedera, lokalbedöva och avhorna kalvar, lägga kanyl och ge kalk till en ko, behandla juverinflammation och kvarbliven efterbörd hos tackor och ta blodprov på grisar. Dessutom är det 15 grader och sol om dagarna, underbart att arbeta utomhus då. Vi får göra så mycket, vilket gör att vi lär oss hur mycket som helst. Jag växlar mellan att vara lycklig över mitt yrkesval och att känna mig korkad och dålig. Första gången man gör något är man sällan bra på det, tyvärr är det mesta nytt hela tiden och det blir många misslyckade försök. Helt klart veckor att träna på att hantera motgångar och se allt som lärdomar.

Ett snabbt inlägg från en stressad, men lycklig student. Jag unnade mig en ridtur i kvällsolen förrut. Hjärnan uppskattade det.

Skriver mer snart igen. Hoppas allt är bra med er där hemma. Det var underbart att få träffa några av er under påsklovet 🙂

Annonser

Idisslare

Efter snart två veckor på idisslarkursen funderade jag starkt på att ge upp min framtida karriär som distriktsveterinär, men jag har nog slutat sura nu. 😉 Det har varit ganska sega veckor, eller ja, egentligen bara betydligt lugnare än tempot på smådjurskliniken, där av har även min hjärnas tempo också stannat av lite. Tyckte ett tag också att de praktiska moment jag var med på gick åt pipsvängen. Kanyler som böjde sig, kanyler som hamnade på fel ställen (hur kan det kännas lättare att lägga permanentkanyl på en katt med minimala blodkärl än på en ko som har kärl stora som cykelslangar?!), dessutom blev jag omkullvält underifrån av ett får här om veckan. Har nog aldrig känt mig så klen, haha.

Nej,  nog om min negativa inställning. Idag fick vi en genomgång i hur man genomför en munhåleundersökning på en ko. Ett moment som sällan görs i praktiken, är inte ens jämförbart med hästtandvård, men som vi såklart ska kunna när det väl behövs. Vi fick träna på att sätta på munstege och sticka in handen i kons mun och känna på tunga och slemhinnor. Svåråtkomligt och lurigt med de extremt vassa tänderna som befinner sig långt där inne.

Avslutningsvis fick vi träna på att sonda en ko, ett betydligt vanligare moment inom veterinärmedicin. På med en annan sorts munstege och ned med slangen, i princip. När man sondar en ko går man alltså ned genom munhålan, jämfört med hästar där det görs genom näsan.

Vi har också haft en kort juverkurs under veckan. En del teori, men också lite praktiskt arbete. Mastit, alltså juverinflammation, är en väldigt vanlig orsak till veterinärvård hos mjölkkor. Vi spenderade en förmiddag i labbet, där vi fick fräscha upp minnet gällande olika typer av mastitorsakande bakterier. Det var nyttigt och lärorikt. En eftermiddag ägnade vi också åt ”juverkirurgi”, där vi fick träna på att använda olika typer av verktyg för att vidga spenkanalen på juvret vid ett eventuellt stopp, bandagera spenar, skära upp spenen och sy ihop (simulera olika typer av spensår) på olika sätt och slutligen också amputera en spene. Vi fick också träna på att sätta in en kanyl i spenkanalen för att ta ett mjölkprov, en metod man kan använda vid spenskada om det inte går att få ut mjölk till provtagning ”den vanliga vägen”. Att arbeta med juver är i praktiken inte en särskilt ergonomisk arbetsställning. På övningen hade vi enskilda juver som låg på bord. I verkligheten ser det inte riktigt ut så. Kanske värt att träna på att sy med nål och tråd i märkliga arbetsställningar framöver.

Snart är det påsklov! Nästa vecka läser jag första veckan i kursen i grissjukdomar, men sedan är det lov. Ska bli skönt att åka hem till västkusten lite.

Nu ska jag hoppa in i duschen. Jag luktar ko och alla mina kläder som bara hängt i mitt skåp i omklädningsrummet luktar ko. 😉

Ny kurs, nya djur

Så var åtta(!) veckor på smådjurskliniken över. Jag saknar det redan. Vill lära mig mer! Fantastiskt roliga och lärorika dagar. Avslutade kursen med några jourer och jag hade riktigt tur för under mina jourer hände det saker precis hela tiden. Under nattjouren var vi uppe exakt hela natten. Min hjärna undrade vad jag egentligen höll på med när jag stod och tittade på ett kejsarsnitt i en operationssal klockan 05.00. Det blev nästan 36 timmar utan sömn de dygnen, men det gjorde inte så mycket för efter ett dygns vakenhet blev jag bjuden på spa och bättre nedvarvning är svårt att hitta. Hur bra som helst.

Nu läser jag idisslarmedicin. Från katter och hundar till får, kor och getter. Omväxling förnöjer, så att säga. Vad har ni gjort idag? Själv har jag lagt epiduralbedövning på en ko och undersökt några får.

Den här kursen är betyyyyydligt lugnare än smådjursveckorna rent schemamässigt, vilket känns ganska skönt. Dock innebär det självklart en hel de teoretiska självstudier, vilket jag har en tendens att glömma bort. Det är alltid alldeles för motvilligt att ta fram böckerna hemma när skolan är slut.

/Julia

Snö och jourer

Det bara snöar, snöar och snöar. Det är väldigt lockande att åka ut och galoppera över de snötäckta fälten, men ridningen har fått ta ett steg åt sidan just nu. Dygnet har inte mer än 24 timmar, tyvärr. Jag hann i alla fall med att tävla förra helgen. Det är lite mot mina principer att tävla utan att ha tränat ordentligt först, men jag red det lilla jag hann veckorna innan och lyckades knipa en tredjeplats i tölt och en fjärdeplats i fyrgång. Tävlingsmänniskan i mig kommer aldrig att dö. 😉

Är redan inne på näst sista veckan på smådjurskliniken och jag hade mer än gärna stannat här i åtta veckor till. Det finns så mycket att lära sig. De här två veckorna har vi jour- och seminarievecka. Ett lite luftigare schema, tillslut, där vi har möjlighet att planera in våra jourer väldigt bra. Jag är till exempel ledig dagen efter min nattjour, väldigt tacksamt!  Vi har också seminarium med olika teman och lite andra praktiska grejer. Vi ska bland annat vara en heldag inne på operationsavdelningen och idag var vi en eftermiddag hos sjukgymnasten. Vi hade lite otur, då det inte var några patienter alls inbokade för vattentrask, alltså vattenträning, men vi fick istället en god inblick i hur träningen kan se ut för en katt i rehabiliteringssyfte. Bland annat cavaletti (med något mindre bommar än de i paddocken hemma på Raudhetta) och balansplattor.

Imorgon har vi seminarium om hosta och sedan har jag jour på kvällen.

Jag fick två frågor i kommentarerna. En fråga handlade om kalvarna vi tränade med under dystokikursen. Och ja, det är riktiga kalvar, men de är inte levande. Under utbildningen används kadaver, alltså döda djur, en hel del i undervisningssyfte. Det är ett bra sätt att komma ”så nära” verkligheten det går.

En annan fråga handlade om kombinationen hund och skolgång. Jag har själv ingen hund, men vääääldigt många veterinärstudenter har en fyrbent kompis. De flesta av dem bor nära skolan, på skolans studentområde. Då hinner man hem på lunchen och gå ut med hunden. Det finns också hundgårdar att hyra vid skolan. Det brukar ryktas om att skolområdet är Sveriges hundtätaste område, så det finns alltid någon som kan rycka ut som hundvakt om det krisar. Hur mycket vi är schemalagda under utbildningen varierar, men skolan är att betrakta som ett heltidsjobb.

/Julia

Hundtänder

Hej!

Idag har min lilla grupp haft en heldag med tänder. På schemat stod en munsanering på en av skolans beaglar och att extrahera tänder från kadaver.

Vid munsaneringen fick vi vara med och göra allting från start till slut. Vi tog en anamnes, undersökte den lilla hunden och kollade att hon var i skick att sövas. Sedan fick vi (ja, det krävdes alla sju våra sju hjärnor) koppla ihop all utrustning och alla slangar till narkosapparaten och räkna ut doser för premedicinering, induktion och underhåll av narkosen. Därefter var det dags för lilla hunden att bli sederad, innan intubering och sövning. Sedan fick vi turas om att övervaka narkosen och undersöka munhålan, dokumentera fynden och avlägsna tandsten.

Halva dagen ägnade vi också åt att ta ut tänder på kadaver. Det är alltid lite märkligt att arbeta med lösa huvuden, men det går bra när man fokuserar på uppgiften man har framför sig. Vi skulle först extrahera en framtand och sedan även kindtänder med flera rötter. Vi fick då borra i tänderna för att kunna ta ut dem rot för rot. Det var en konst. Trots att jag är dotter till en tandläkare föddes jag inte med färdigheterna i blodet. 😉

En rolig, intensiv dag! Kom ihåg att borsta tänderna på era hundar och katter!

Vi turas om med tvätten i skolan, eftersom vi har klinikkläder på oss hela dagarna. Vi är många i klassen, så det blir bara två/tre tvättdagar per person på ett år. Jag har haft mina tvättdagar den här veckan och ett tag blev jag nästan bitter över hur många vi faktiskt är som läser kursen. Tröjorna som skulle vikas tycktes aldrig ta slut… Men nu är jag fri från mina plikter för resten av året!

Imorgon är det tillbaka till kliniken med patienter igen. Vi går på kirurgipol och då kan det komma in lite av varje. I måndags var jag exempelvis med på behandling av flera sårskador. Här om dagen hade jag en patient som vägde mer än mig själv. På hästkliniken är det inget konstigt, men på smådjurskliniken händer det inte varje dag. Jag kände mig ganska liten. 😉

 

För er som är nyfikna

Två inlägg på en kväll, revolutionerande!

Hittade ett klipp från en kalvningskurs i våra lokaler på skolan. Det var flera som var nyfikna under förra terminen då jag skrev om den veckan då vi fick lära oss att lägesrätta kalvar. Och ja, precis så här gick det till när vi tränade:

Fyra veckor in i smådjurskursen

Dagarna går mer än fort. Veckorna springer iväg.

Efter fyra veckor på smådjurskliniken kan jag konstatera:

  • Jag vet nu att jag har valt precis rätt (framtida) yrke. Det finns ingenting jag hellre skulle vilja bli än just veterinär. Kombinationen av medicin och fyrbenta varelser är något alldeles fenomenalt roligt och intressant.
  • Man lär sig så extremt mycket av att jobba praktiskt.
  • Jag pendlar mellan att längta till examen och att känna mig IQ-befriad och vilja utbilda mig i tio år till för att jag inser hur inkompetent jag är.
  • Jag börjar äntligen känna mig ganska säker på att lägga kanyler och ta blodprov.
  • Att jobba med djur är underbart! Djur är fantastiska.
  • Det är en emotionell berg och dalbana. Det handlar om liv, men också om död.
  • Det finns raser som inte borde få finnas. Ja, jag menar det. Det skriker i mig när jag träffar hundar med så små näsborrar att de knappt kan andas. Listan kan göras lång. Det är inte okej. Aveln måste förändras och vi måste föra djurens talan!
  • Yrket handlar mycket om att vara en god kommunikatör. Fråga rätt frågor, kanske på flera sätt. Förmedla kunskap, besked och besvara frågor på ett sätt så att personen framför dig förstår, oavsett vem det är.
  • Jag vill ha en hund! Och en katt! Eller tja, helst typ fyra av varje.
  • Det är till och med motiverande att åka hem och plugga lite efter en lång dag på kliniken(!).Det känns äntligen som att studierna fyller sitt syfte och med riktiga fall att koppla ihop med de olika sjukdomarna, symptomen, behandlingarna och biverkningarna börjar det plötsligt bli möjligt att faktiskt knyta ihop säcken och väva ihop anatomi, fysiologi, patologi och farmakologi. Plötsligt går det att komma ihåg saker på ett helt nytt sätt, än om jag bara skulle läst det i en bok.
  • Det är rätt gött att få vara inne i värmen på smådjurskliniken, när jag hör klasskompisar berätta om hur de fryser ute i stallarna hos stordjuren om dagarna. 😉

Nu är det heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelg!