Fem veckor kvar

Fem veckor kvar till jullov. Fem veckor kvar av terminen. Fem veckor kvar av klinikåret. Har egentligen inget intressant att skriva om, vi hänger fortfarande på patologen. Har vant mig vid lukten och välkomnade nästan förkylningen som täppte till min näsa och eliminerade mitt luktsinne. Kanske inte min favoritstation för terminen, men den bekräftar dagligen att däggdjurskroppen är fascinerande. Fåglar då? Mest märkliga.

Det kommer nästan kännas konstigt att ha undervisning i helklass igen nästa termin. Vi har ägnat nästan all tid på kliniken i våra smågrupper och känner varandra rätt väl vid det här laget. Ändå en bedrift att vi stått ut med varandra i snart ett år och fortfarande ler åt varandra varje morgon! 😉

Under de resterande veckorna av terminen borde jag plugga en del på hästtentan som är efter jul. Vi har varit bortskämda hela utbildningen och fått det mesta av det vi ska kunnat serverat på föreläsningarna. Hästkursen har dock inte skämt bort sina elever och föreläsningarna är inte heltäckande. Som tur är köpte jag just den kursboken. Den är dock tusentals sidor lång, tung, tjock och fruktansvärt torr att läsa i. Efter snart fem års högskolestudier kanske det är på sin plats att faktiskt börja lusläsa kurslitteraturen. Inläsningshänvisningarna är inte nådiga och det tentaplugget kommer kräva sin man (kvinna). Sluttentorna ska väl inte vara någon dans på rosor, så det är bara att börja bita i det sura äpplet. Är glad att jag är klar med smådjursbiten i alla fall! Innan jul ska idisslartentan också skrivas. Den borde jag också börja plugga till, men det projektet kan också vänta till idisslarkursen börjar om 2 veckor. Jag längtar till januaris slut, då är de stora tentorna skrivna och ny termin börjar.

Förutom ett smärre utbrott idag är humöret på topp. Jag har varit vansinnig över en grej i skolan som förföljt mig det senaste året. Idag var jag tvungen att ringa mamma och beklaga mig över i-landsproblem och mina aggressionsproblem i saken. 😉 Och eftersom mamma är bäst kändes det bättre efteråt. Jag blir inte så ofta arg, men när jag väl blir arg blir jag det ordentligt. Hellre jäkligt arg en kort stund än småsur mest hela tiden, brukar jag inflika när min pojkvän grämer sig över mitt hetsiga humör. 😉

Utanför mitt köksfönster river de en gammal skolbyggnad. Det blir en sådan härlig studiero med grävmaskiner som skriker ikapp ett stenkast från min pluggstuga. Nu ska jag dricka dagens femte kopp kaffe (det där kan vara anledningen till att jag är klarvaken till typ 01 varje natt) och fortsätta plugga.

/Julia

 

Annonser

Obduktioner

Tja! Är det fortfarande någon som klickar in här, trots den ekande tystnaden?

Jag sörjer, för de roliga dagarna på ambulansen är slut. Istället ska jag nu obducera i tre veckor. Kontraster. Är alltså på patologen nu. Vi läste mycket patologi (läran om sjukdomar) i årskurs 2, men inte kommer jag ihåg särskilt mycket av det (som med allt annat 😉 ).

Skolans kliniker erbjuder djurägare att skicka sina djur på obduktion om de önskar det. På bara de här fyra dagarna har jag hunnit obducera häst, får, hund och katt. Det kan bli lite allt möjligt. Ibland finns det ingen specifik frågeställning i remissen. Djuret kanske har dött plötsligt, då är det upp till oss att undersöka kroppen och organen för att försöka fastställa en dödsorsak (med hjälp av kunniga veterinärer på patologen, så klart). I andra fall finns det klara frågeställningar om djuret har lidit av någon känd sjukdom och därför avlivats, exempelvis. Det är intressant att se hur allt ser ut på insidan. Vi har vuxit ganska mycket sedan vi stod och darrade med skalpellerna på anatomen i årskurs 1 och skulle dissekera vår första råtta. I årskurs 1 lärde vi oss anatomi genom att dissekera. Nu förväntas vi (med böckernas hjälp, tack och lov) ha koll på både normalanatomi och -fysiologi sammanvävt med patologi för att tolka och förstå de förändringarna vi ser i djurens organ.

Efter knappt en vecka längtar jag dock redan ut till kliniken igen. Vi är flera som känner oss lite klena och vi går runt lite lätt illamående hela dagarna på grund av de rätt otäcka lukterna som når hjärnans luktcentra i en obduktionssal.

Dagarna på patologen går till så att vi genomför obduktioner på morgonen. Hela kroppen ska gås igenom, från armbågsled till lillhjärna ungefär. Sedan sammanfattar vi våra fynd och skriver en obduktionsrapport. Efter lunch har vi en genomgång med ansvarig veterinär, som guidar oss vilsna studenter i rätt riktning om så behövs. Sedan har vi en rond i amfiteatern för andra elever på skolan, där visar vi upp fynden, beskriver och pratar om dem och folk har möjlighet att titta och ställa frågor. Det är fritt fram för alla studenter på programmet att gå på den här ronden varje dag. Oftast är det elever i åk 2 som läser patologi eller elever i vår klass, från smådjurs- eller hästkliniken som kanske själva varit involverade i patientfallet då djuret fortfarande var på kliniken.

Annars händer inget särskilt här uppe. Som vanligt har jag tusen saker inplanerade i helgen, kan inte minnas när jag hade en helt ledig helg senast. Men jag har blivit bättre på att inte stressa upp mig över en full kalender. Förra helgen hälsade jag på mina föräldrar och den här helgen väntar en middag med vänner, fodringar i stallet, ridning, klättring och en kväll/natt i Stockholm. Ska väl försöka hinna plugga lite däremellan också. Trivs bra med livet när det inte är tentaperiod. Orkar hur mycket som helst och lever utan stress, trots mycket att göra. Snart kommer julen och med den kommer tentor både innan och efter den korta julledigheten. 😉

 

En månad senare

Hej igen!

Lite för lång tid har gått sedan sist, men veckorna bara flyger förbi och den lediga tiden som finns ger inte utrymme för så mycket annat än sömn, ungefär.

Sedan sist är jag färdig med hästkliniken och har även gått den två veckor långa (korta) kursen i bilddiagnostik. Tror jag lärde mig en hel del under de två veckorna, men det mesta är fortfarande rena grekiskan. Ultraljud ger mig huvudvärk bara jag hör namnet. Röntgenbilder är oftast lite snällare, även om det ibland mest är 7 nyanser av grått. 😉

Därefter genomled (sorry) jag en teoretisk vecka i livsmedelssäkerhet. Inte mitt favoritämne. Det som handlar om djurskydd, levande djur och slakt är intressant och den kunskapen är något jag som blivande veterinär, konsument och människa har stor nytta av. Önskar att alla som konsumerar animalier fick samma utbildning. Köp svenskt. Vi fick också besöka en korvfabrik (ja, det ingår i veterinärutbildningen) ;). Annars var jag inte så intresserad av resten den veckan hade att erbjuda.

Nu är jag på ambulansen igen. Där vi åker ut till stall och gårdar, precis som distriktsveterinärerna. Nu är jag på ambulansen i två veckor. Vi hade två veckor här förra terminen också och det är ännu roligare nu när vi har mer kött på benen och har bättre koll på allting. Efter hästkliniken ger hästfallen på ambulansen sååå mycket mer. Och kanske, kanske, kanske blir jag sakta men säkert mindre fumlig med allt det praktiska. Det räcker liksom inte att läsa saker i en bok eller titta när någon annan gör det. På ambulansen får vi göra mycket själva, väldigt lärorikt. Jag gillar också MacGyver-känslan i fält och att få vara utomhus så mycket. Passar mig mycket bättre än att jobba inomhus. Kallt, regnigt, snöigt och skitigt. Har faktiskt inget emot det. Så länge det finns mat och kaffe i väskan i bilen och varma underställ så känns det bra.

Nästa vecka har vi praktiskt prov. Då får vi en egen patient på någon gård och förväntas ta en anamnes, göra lämpliga undersökningar, föreslå lämpliga åtgärder och behandlingar etc. Tänka på säkerheten och hygienen och allt det där ingår också. Jag hoppas det går bra. Men eftersom vi inte har haft hela kursen i idisslarmedicin än behöver jag läsa på lite mer om kor och deras åkommor.

Ikväll ska jag klättra. Vi är ett gäng i skolan som börjat med det. Jag halkade in lite på ett bananskal och det är verkligen hur kul som helst. Nästan lika roligt som stavhopp. Önskar mig min lätta starka kropp jag en gång hade, men det går hyfsat bra ändå. 😉

Vi har en tung tenta innan jul och två efter jul. Julledighet är som vanligt ett minne blott. MEN, jag börjar se ljuset i tunneln. Det är inte alls många tentor kvar på utbildningen nu. Det närmar sig. Jag är studiemotiverad, för jag har fått jobb som TF-veterinär i sommar! Och för att få jobba, så måste jag ha klarat alla tentor innan sommaren!

/Julia

Hästar och så

Dagar och veckor bara springer iväg och nu är min tid på hästkliniken över. Bloggen hamnar som vanligt sist på prioriteringslistan… Sorry!

Dag ut och dag in i de blå klinikkläderna. Klassen är som en enda stor smurf-armé. Stetoskopet runt halsen, anteckningsblocket i fickan och timmar ut och timmar in på kliniken, varje vardag, ibland på helgerna, ibland på kvällar och nätter. I kalendern står det ”plugga!!!” med stora bokstäver under de lediga helgerna. Som student är dock prokrastrinering mer regel än undantag och ”plugga!!!” ersätts med festligheter, alldeles för sena vinkvällar och den plötsliga övertygelsen om att det löser sig ändå. För det är så vi orkar. Sedan är det måndag igen.

Vi har det rätt bra ändå. Hästkliniken var rolig! Jag lärde mig massor, framförallt om behandlingsstrategier.

Vi har fått kastrera kastrera hingstar, både liggande och stående. Ett av kraven för att det ska vara möjligt att kastrera en hingst stående är att är hanterbar och att man, med hjälp av sederande läkemedel och lokalbedövning, faktiskt kan kapa de där kulorna utan att hästen protesterar. Annars är stackars lilla veterinärens (och hästen) ganska illa ute. Att en av patienterna var lite lätt svårhanterad gjorde att vi fick kastrera den liggande, vilket blev ett bra tillfälle för oss att lära oss hur man går till väga när man söver en häst dissociativt och kastar den.

Vi har lärt oss om sårskador, ögonskador – dess komplikationer och mycket omfattande medicineringsscheman. Vi har fått ta del av komplicerade medicinfall, varit med vid hältutredningar, munhåleundersökningar, koliker och foderstrupsförstoppningar.

Som islandshästmänniska känner jag mig knappt hästkunnig så fort det står bandagering på schemat. Jag menar, linda benen på hästen är inte direkt vardag med våra pälstroll. Men jag har bandagerat och bandagerat på kliniken och nu kan nog även jag lägga olika typer av bandage. Det estetiska i ett bandage blir ju lätt en prestigegrej 😉

Sen var det ju det där med de praktiska färdigheterna. Det spelar ingen roll hur mycket man läser om det i litteraturen. Händerna måste göra det flera gånger för att kunna bemästra det. Vi är väldigt beroende av vilka patientfall som kommer till kliniken och alla ska få göra lika mycket, i den mån det går, så klart. Att önska sig sjuka djur är väl ingen bra egenskap, men vi är ju så beroende av den praktiska träningen. Första gången man gör någonting tänker man knappt själv. Man blir instruerad i varje steg, misslyckas, gör rätt, misslyckas igen osv. Får man göra samma sak en andra gång på nästa patient känner man sig lite säkrare. Får man chansen en tredje gång går det kanske till och med bra. Och ja, vi har tur om det kommer en andra och en tredje gång. Önskar att dygnet var oändligt långt och att tiden gick lite långsammare så att man kunde praktisera varje ledig timme, ungefär.

Hur som helst är hästar fina djur och ska jag jobba ute i fält i framtiden vill jag lära mig mer om hästar. Vi har två valbara kurser nästa termin. Jag valde hästkursen och kirurgikursen.

Vi hade praktisk tenta på hästblocket i fredags. En tentaform där man har fem stationer och 6 minuter per station för att lösa en uppgift. Det kan var allt från att lägga nervblockader för att bedöva ett öga till att undersöka ett föl, sy ihop ett sår eller räkna ut ett vätskebehov och sätta ett dropp på en uttorkad häst. Jag klarade alla stationer utom en. Nervositeten och hjärnan var inte riktigt kompatibla när jag, som del i en neurologisk undersökning, skulle undersöka kranialnerverna på en häst. Så just det momentet måste jag göra en gång till någon dag framöver. Annars är jag fortfarande lycklig för JAG KLARADE BÅDA SMÅDJURSTENTORNA som vi skrev sista veckan i augusti. Så. Otroligt. Skönt.

Imorgon börjar en två veckor lång (kort) kurs i bilddiagnostik.

 

 

 

Dags att starta bloggen för terminen

Ny termin och bloggen är öppen igen. Kul att några fortfarande läser! Termin 9 av 11 och med blandade känslor konstaterar jag att det faktiskt börjar närma sig slutet av studietiden. En del av mig vill ta examen typ imorgon, då jag är så fruktansvärt skoltrött. Den andra delen av mig vill aldrig ta examen, då jag har sååååååååå mycket mer kvar att lära. Önskar hjärnan var en svamp som sög åt sig information. Mina hjärnceller har snarare börjar repellera kunskap. Det mesta går in genom ena örat och ut genom det andra, men det ska nog bli veterinär av mig med en vacker dag.

 

Sommaren gick fort. Det gör den alltid. Vi hade det bra på gården på Gotland, Alfa och jag. Lärde mig massor på sommarjobbet och blev ännu mer säker på att jag vill jobba som distriktsveterinär i framtiden! Pga. ett flertal faktorer sa mitt huvud dock stopp knappt halvvägs in i jobbperioden och jag fick gå ned ganska rejält i arbetstid. I somras lärde jag mig hur man dränerar sår, hur man fjäskar för arga katter, hur man vårdar hundar med värmeslag, hur man hanterar den jäkla röntgenapparaten och hur man tolkar alla möjliga märkliga gotländska ord. Men, jag lärde mig också hur viktigt det är med återhämtning.

Annars så badade vi mest. Både i svett och i Östersjön. Lyckades töltsätta Alfa och insåg hur roligt det är att bo ihop med en av mina bästa vänner + min käre pojkvän. Vi hann turista en hel del på ön, reta gallfeber på varandra, skratta ikapp, köra traktor, dricka en hel del öl och miljöträna hästarna gällande både kor, får och skördetröskor. Jag vill alltid bo på ute på landet!

Mot slutet av sommaren väntade två stora tentor i smådjurskirurgi- och medicin. Slutet av sommarlovet ägnades därför åt plugg, plugg och mera plugg. Vi får reda på resultaten i nästa vecka, jag tror tyvärr bara att jag blir godkänd på en av tentorna, men den som lever får se!

Alfa har flyttat med mig till Uppsala! Från att leva livets liv på bete i Falköping fick hon ta båten över till Gotland och återuppta ridhästlivet där det slutade förra sommaren. Sedan fick hon ta båten till fastlandet igen med slutdestination Uppsala. Har henne inackorderad i samma stall där jag ridit och tävlat hästen Mörk som jag skrivit om här på bloggen. Alfa har börjat komma in i de nya rutinerna och så även jag. Från att ha haft hästarna i trädgården hela sommaren och kunna styra och ställa som vi själva ville, till att vara inackorderad ihop med 15 andra i ett privatägt stall är skillnaderna stora. Tur att både Alfa och jag är anpassningsbara! Det är kul att vara med häst igen! Rent gångartsmässigt är Alfa den sämsta hästen jag någonsin ägt, men jag tycker om henne sååååå mycket. Hon kommer aldrig tävlas på nationell nivå, men hon ska allt bli så välriden att hon knäpper varenda ekipage i de lättare klasserna på näsan en vacker dag! 😉 Hon är duktig på att separera gångarterna, är lätt i handen, töltar klockrent och är positiv till allt. Hon är en riktig kompis och vi har roligt ihop. Hon är bastant och kompakt i kroppen, men ändå fortfarande lite unghästvinglig. Här om veckan stod vi på näsan både hon och jag, mitt i en galopp. 😉

 

 

Den här terminen fortsätter andra halvan av vår klinikrotation. Nu är jag på hästkliniken och ska vara där i fem veckor. Vi lär oss mycket om dagarna. Som sagt, skoltrött från dag ett efter det mastiga tentaplugget som inleddes redan innan terminen började, men det praktiska är roligt. Många fall är svåra. Till kliniken kommer inte de simplaste hältorna, munhåleundersökningarna eller ögonsjukdomarna. Vid många av hältutredningarna används, förutom veterinärens subjektiva bedömning, även system med höghastighetskameror och datorer som kan göra sina analyser av hästarnas rörelsemönster. Ganska häftigt. I fredags var vi med på besiktningar, då fick vi studenter en egen besiktningsblankett att fylla i. Sedan jämförde vi vår bedömning med veterinärens ”facit”, pedagogiskt och bra. På måndag är vi några stycken som ska kastrera en hingst. Vi fick olika ansvarsområden och jag fick ”kanylläggning”. Inte det mest spännande uppdraget kanske, men jag har aldrig lagt en permanentkanyl på en häst, så det behöver jag såklart också lära mig. Hur som helst blir det nog en lärorik dag. På både smådjurs- och hästkliniken på skolan finns kastrationskampanjer, reducerat pris då studenterna gör det i sin kliniska träning. Så klart under veterinärernas hökögon, men det är en bra grej för att få in patienter till oss studenter. Och ja, det är djuren vi kastrerar och inga andra. 😉

 

 

 

Årskurs 5(!)

Jag lever! Jag ska starta upp bloggen igen, jag lovar. Hoppas att ni fortfarande kikar in här trots en heö sommars frånvaro. Kommer en uppdatering i helgen. Termin 9 av 11 har börjat.

Alfa har flyttat till mig i Uppsala!

sdr

Sommarlooooooov

Lov och lyckade tentor i all ära, men eftersom jag är jäkligt stolt över min lillebror så måste första stycket bli en hyllning till honom. För MIN BROR har blivit antagen till polisskolan och en bättre blivande polis går nog inte att hitta!

Sommarlovet är här och jag är kvar i Uppsala i några dagar till. Det är lite märkligt i en studentstad, eftersom många åker härifrån under somrarna. ”Hejdå, trevlig sommar! Vi ses om tre månader!”.

Jag nästan svävade ut från tentasalen i fredags. Tentan gick bra och jag vågar nog säga att jag klarade den. Sedan åkte jag och köpte bubbel och vi firade sommarlovet fram till morgonen därpå, ungefär. Bästa.

Igår tog vi sommarlovet på allvar och åkte till sjön på kvällen. Planet var bad, men när solen gick ned bakom träden blev majoriteten av oss lite för fega. Hur som helst så blev det en helkväll med kubb, trevligt sällskap, myggbett och övertrötta skratt.

Hade jag inte drabbats av den vidriga magsjukan här om månaden så hade jag kunnat lämna Uppsala, typ igår, för att hinna hälsa på hemma på Västkusten. Men nej, eftersom jag är en så ambitiös student (hehe) så ska jag ta igen några missade skolmoment i veckan. Jag ska åka till slakteriet på måndag och tisdag (när alla andra ligger och solar, typ). I och för sig är det skönt att vara helt klar med allt i skolan innan nästa termin!

Om min tidsplan håller kanske, kanske, kanske jag hinner åka hem och hälsa på mina päron i två dagar kommande vecka. Mitt hjärta är inte helt tillfreds över att alla jag bryr mig om i vårt avlånga land bor på olika platser, vilket gör det fysiskt omöjligt för mig att vara överallt samtidigt. Jag har i alla fall två veckors ledighet i slutet av sommaren, alltså i augusti, då jag ska tentaplugga till smådjurstentorna. Då planerar jag att vara hemma på västkusten.

På fredag går färjan över till Gotland och tio veckors sommarjobb på distriktet väntar. Jag kommer att jobba som sköterska på smådjursavdelningen. Hoppas på att få lära mig massor, vilket känns lovande då sköterskornas schema växlar. Operation, tandvård, pol (alltså ”vanliga”, bokade besök), städ- och hygien och receptionsjobb. Dessutom har de hintat om att vi kan få hänga med fältveterinärerna ut till stordjuren ibland när det passar.  Sommar och Gotland känns som en optimal kombination. Dessutom med det mycket efterlängtade sambo- och kollektivlivet och hästarna utanför köksfönstret. Tänk att min lilla häst snart tar båten över Östersjön hon med.

Glad sommar! /Julia

Ps. Ni är fortfarande en hel del som läser här, så jag fortsätter väl att skriva i höst också då termin 9 börjar. 🙂