November och uppsatsskrivande

Hej igen,

Jag skriver uppsats. Det har inte funnits något spektakulärt att uppdatera er om. Hur som helst, examensarbetet behöver bli klart för att få ta ut examen i januari. Om 2,5 månad är vi veterinärer.

Jag skriver en uppsats om stor blodmask. I den ingår tre experimentella delstudier. Jag tittar bland annat på hur länge larver av parasiten överlever i träck på betet, samt hur benägna de är att röra sig bort från träckhögen ut i vegetationen. Det innebär lite fältarbete, lite labbarbete och lite skrivande. Delstudierna ingår i ett större forskningsprojekt som pågått/ska pågå under längre tid än min lilla uppsatstermin. Än finns det faktiskt inga studier gjorda på enbart stor blodmask inom det här området. Det är ju därför lite spännande att se resultatet när den dagen kommer.

Mycket ledig tid, mycket självdisciplin (hur gör man?), några deadlines, lite ångest och lite lättnad. Som alla andra längre projekt, ungefär. Jag vågar ändå tro att jag ligger i fas och borde bli klar till december. Om allt går som planerat.

Har varit hemma på västkusten vid två tillfällen under hösten och vikarierat som distriktare. En bra motivationsboost att få in lite kliniskt arbete i den här annars inte så kliniskt inriktade terminen. Har verkligen haft tur som fått arbeta på en så bra arbetsplats. Var jag hamnar efter examen har jag fortfarande inte en aning om.

Eftersom jag är en något fyrkantig person, medför förändringar alltid lite ångest. Har sjukligt svårt att rent mentalt hantera att studentlivet snart är ett minne blott. Älskade Uppsala och allt den här staden gett mig de senaste åren av mitt liv. Trots att jag är väldigt trött på studier efter snart 5,5 år är jag ibland inne på att läsa en utbildning till för att slippa flytta här ifrån och behöva ta tag i mitt liv. I den här delen av slutspurten börjar jag nästan romantisera den tidigare tentaångesten och pluggstressen. Å andra sidan lockar arbetslivet väldigt mycket också. Separationsångesten lär väl ge med sig tids nog.

/Julia

 

TERMIN 11

Hej!

Här har det ekat tomt länge. Nu är det dags för en nystart. Hösten är här och det är även sista terminen på veterinärprogrammet. Om fyra månader tar vi examen.

Jag har jobbat som distriktsveterinär i sommar. Det var utan tvekan de mest lärorika månaderna i hela mitt liv. Mer om det en annan gång. Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor i alla fall. Eller, det har jag väl vetat sedan jag var ungefär 10 år gammal. Jag trivdes bra i den röda bilen. Vet ni förresten? Det är fullt möjligt att vara stordjursveterinär trots att man har skostorlek 35 och rockarna alltid släpar i backen som en balklänning. Konsten att skrida genom en ladugård, så att säga.

Alfa och jag är tillbaka i Uppsala sedan några veckor tillbaka. Alfa har fått flytta till ett stall med en massa islandshästar och vi trivs mer än bra på det nya stället.

Minst sagt motigt att sätta sig i skolbänken igen efter en sommar ute i det verkliga livet. Studentlivet och alla Uppsalavänner är i och för sig bland det bästa som finns, men den här terminen förväntas vi också göra ett examensarbete på 30 högskolepoäng. En masteruppsats skriver inte sig själv, har jag nu upptäckt. Typiskt.

Jag berättar mer om mitt exjobb i kommande inlägg. Det kanske inte blir den mest spännande terminen att följa här på bloggen, men jag är rätt bra på att svamla så nog ska vi lyckas väcka liv i bloggen igen och hålla den levande HELA VÄGEN IN I MÅL!

/Julia

 

 

Medvind och övningsoperationer

Ett inlägg per månad är bättre än ingenting, eller hur? Hoppas allt är bra med er där hemma. Här i Uppsala rullar livet på och efter att ha trampat i uppförsbacke med brutalt mycket plugg fram till januari känns den här perioden mer som att luta sig tillbaka och njuta av medvinden och nedförsbacken.

Igår fick vi resultaten från våra senaste tentor. Godkänt resultat innebär inga mer ”riktiga” tentor kvar att skriva på hela utbildningen. Vi har några få examinationer kvar, men de är av mindre variant i form av skriftliga inlämningsuppgifter och praktiska färdigheter.

Det känns. Det känns att vi börjar närma oss livet utanför skolans trygga väggar. Varenda lärare vi haft under de senaste veckorna har pratat om sommaren som kommer, vad vi verkligen bör kunna då och vad som kan vänta oss. Skräckblandad förtjusning, så klart.

Just nu har vi en liten klinikrotation på schemat. Några veckor med smådjur, några veckor med häst och några veckor med produktionsdjur. Vi ska även ha två veckors praktik på valfri plats i vårt avlånga land. Mitt schema ser bra ut och jag har praktiken precis innan sommaren. Det känns bra, eftersom jag ska praktisera på samma ställe där jag ska jobba i sommar.

Just nu är jag på smådjursblocket av kursen. Är inne på andra veckan av tre. Första smådjursveckan bestod av en övning i att tömma analsäckar och att otoskopera. Jag firade alltså min 27:e födelsedag med att tömma analsäckarna på skolans beaglar, livin’ the dream ;). Sedan var vi resten av veckan på IVA (intensivvårdsavdelningen) och på operationsavdelningen.

Den här veckan inleddes med en heldag med EKG. EKG har varit svårt och krångligt sedan den dag det introducerades för oss, men med mycket tragglande och repetition kopplat till riktiga fall från kliniken föll det på plats på ett helt annat sätt igår. Vi började förmiddagen med en föreläsning och på eftermiddagen arbetade vi i grupper. Varje grupp fick två EKG-remsor var som vi sedan skulle presentera för klassen med någon slags skådespel. Vi fick olika roller där varje student ”spelade” någon del av hjärtats retledningssystem och publiken skulle sedan gissa vilka rytmrubbningar(exempelvis kammarflimmer) vi spelade upp. Nördigt som tusan, men väldigt pedagogiskt.

På torsdag och fredag ska vi övningsoperera hundar och katter. Till övningen används hundar och katter som avlivats på kliniken och sedan donerats till skolans undervisning. Vi har fått en hel lista på operationer vi ska genomföra under de två heldagarna, samt en lista på suturer och tekniker vi då helst ska kunna behärska. Jag tycker kirurgi är väldigt roligt och ser fram emot övningen, som jag hört mycket gott om. Vi har därför två heldagar att förbereda oss. Jag har laddat upp med suturmaterial och nålar här hemma och ska snart sätta mig och sy litegrann.

Annars är vintern oändligt lång i den här delen av landet. Dagarna är dock ljusare och jag känner inte samma stress att skynda mig till stallet efter skolan för att kunna rida i dagsljus. Alfa är duktig och utvecklas hela tiden. Att inte haft tillgång till någon tränare på över ett år börjar dock kännas av, därför ser vi extra mycket fram emot sommaren på hemmaplan.

Hästägande + studier/ingen inkomst + studiebidrag är ibland en tveksam kombination. För var prioriterar en i första hand? Den här vintern fick Alfa gå till tandläkaren, men jag avbokade min egen tandläkartid (Läs inte det här, pappa 😉 ). Alfa behövde en ny sadelgjord och några fler kg hö/dygn pga. kylan och studenten lever då på havregrynsgröt, nudlar och falukorv. Sålde min allra finaste kursbok, den fantastiska anatomiboken, här om dagen för att överleva månaden ut. Nästa vecka tänkte jag sälja min ena njure, men fick då tipset om en hemsida där studenter kan vara med i olika forskningsstudier för några hundralappar. 😉 Ta nu det här stycket med en nypa salt, jag har det väldigt bra och är en jäkligt priviligierad person som får utbilda mig till det jag alltid drömt om och samtidigt kunna träna min egenuppfödda häst, men jag längtar milt sagt till den dag jag skaffar mig ett arbete som resulterar i pengar på kontot. 😉

 

 

1:a februari

cof

Uppsala har vart snötäckt i hur många veckor som helst. Helt ok, tycker Alfa.

Jag måste bara skriva ett inlägg i rent lyckorus. Det lönade sig att plugga rätt hysteriskt både innan, under och efter jullovet. Idag fick vi det sista tentaresultatet för den här perioden och det blev godkända tentor för hela slanten. Det känns rätt sjukt, med tanke på min febertopp under hästtentan, men på något sätt gick det vägen ändå. Examinerad och klar inom ämnena idisslare, häst och bilddiagnostik och därmed helt klar (!) med det kliniska året.

Nu är det bara två tentor kvar på hela utbildningen! Och ett litet exjobb efter sommaren. 😉

Just nu läser vi en kurs i epidemiologi, epizootologi och folkhälsa, typ. Ganska mycket repetition från tidigare kurser. En kurs som verkligen visar på veterinäryrkets bredd och det är intressant att bli mer insatt i veterinärens roll mer globalt och vid olika samhällskriser etc.

När kursen är slut skriver vi en tenta i aulan. Traditionsenligt ska vi då ha på oss balklänningar och fira med champagne efteråt, då det är den sista tentan hela klassen skriver ihop. Hur sjukt? Enda gången någonsin jag sett fram emot att skriva en tenta! 😉

Har i veckan haft möte med min handledare jag ska ha på under exjobbet i höst. Vi får alltså jobba som tf-veterinärer i sommar, men ska sedan tillbaka till Uppsala en sista termin för att skriva vårt examensarbete.

Eftersom jag är helt insnöad på hästparasiter kommer jag fortsätta i de banorna. Projektet jag kommer vara delaktig i handlar kortfattat om att i forskningssyfte smitta ned beten med stor blodmask och sedan se hur länge de överlever på betet. Det kommer förhoppningsvis sedan kunna ge bra riktlinjer till hästägare om hur de ska gå tillväga/hur länge markerna behöver vila efter blodmasksmitta på gården.

Nu ska jag njuta av ännu en stressfri helg. De senaste helgerna har varit sååå roliga och kravlösa. Bara ridning, klättring, fester och roligt umgänge.

Håll tummarna att min bil överlever ännu en vecka. Den ogillar kylan och vill inte alltid fungera som tänkt alla dagar i veckan. 😉

 

 

 

 

 

Sämsta bloggaren någonsin

Är ingen flitig bloggare, sorry! Jag har verkligen tentapluggat konstant i över en månads tid. Det tar aldrig sluuuut. Det blev visst en julafton, ett hejdundrande nyårsfirande och en och annan spelkväll ibland också, men sluttentorna har ständigt flåsat mig i nacken.

En rejäl idisslartenta skrevs innan jul. Tror den gick bra. Hästtentan skrev jag i början av den här veckan. Är så sjukt besviken. Jag hade verkligen pluggat. Pluggat mycket. Allt kändes bra, trots krångliga inläsningshänvisningar om obegripliga neurologiska sjukdomar. Vaknar upp dagen innan tentan med tjock hals och feber. På tentadagen satt jag mest i salen och kallsvettades och visste knappt hur jag stavade mitt eget namn. Så. Sjukt. Olägligt.

Känner ganska mycket press, eftersom tentorna måste vara godkända innan juni för att få jobba som veterinär i sommar. Det är alltså bara att kämpa vidare, men i perioder känns det där äpplet jäkligt surt att bita i. Ibland vill jag bara krama kor hela dagarna.

49841074_739269163111506_5335821296989110272_n

Just nu är det plugg inför sista tentan på den här evighetslånga pluggperioden. Tenta i bilddiagnostik på fredag. Sedan börjar termin tio (!). Om ett år tar vi examen, hur gick det här till? Om en vecka ska vi på bal på slottet och fira att klassen över oss tar examen. Nästa gång är det vår tur!

Allt känns lite dubbelt. Jag både längtar efter att flytta ifrån Uppsala, samtidigt som jag aldrig vill att studenttiden ska ta slut. Älskar staden och mina fantastiska vänner här.

Har mycket roligt omkring mig, vilket gör det oändliga pluggandet uthärdligt (de första åren lät det nog mer ”Hej, idag har vi läst om cellens uppbyggnad och det var väldigt intressant, sen dissekerade vi ett får och det var också väldigt intressant”. Och jo, det mesta är fortfarande intressant, men inte riktigt med samma entusiasm. Längtar mest tills jag är färdigpluggad!). Hur som helst. Vi klättrar flera gånger i veckan (tänk att det var möjligt att hitta en hobby lika rolig som stavhopp), jag rider och fixar i stallet (och längtar till sommaren som innebär att vara tillbaka på hästryggen i högt älskade Lindomedalen!), bilen rullar fortfarande (och försöker ruinera mig varannan månad då den gillar att bo på verkstad lite då och då) och vi har en massa SNÖÖÖÖ.

49748430_587856571656568_171461850439876608_n

Alfa är på en liten vintervila i några veckor. Hon har inte vilat en längre period sedan hon blev ridhäst på riktigt i somras och i kombination med alla tentor kändes det lägligt nu. Är 14 år i huvudet och räknar dock nästan dagarna tills jag ska sätta igång henne igen. De snötäckta ängarna lockar något enormt. Hon är så fin min lilla häst. Så extremt positiv och glad, vad vi än hittar på. Efter att inte ha ridit för instruktör på hur länge som helst så har min ridning dock gått ca tusen steg bakåt, men så länge hästen är glad kan det nog bli ordning på stolpskottet på ryggen en vacker dag igen också. 😉

50000835_2239273316310160_338375205959237632_n.jpg

 

Fem veckor kvar

Fem veckor kvar till jullov. Fem veckor kvar av terminen. Fem veckor kvar av klinikåret. Har egentligen inget intressant att skriva om, vi hänger fortfarande på patologen. Har vant mig vid lukten och välkomnade nästan förkylningen som täppte till min näsa och eliminerade mitt luktsinne. Kanske inte min favoritstation för terminen, men den bekräftar dagligen att däggdjurskroppen är fascinerande. Fåglar då? Mest märkliga.

Det kommer nästan kännas konstigt att ha undervisning i helklass igen nästa termin. Vi har ägnat nästan all tid på kliniken i våra smågrupper och känner varandra rätt väl vid det här laget. Ändå en bedrift att vi stått ut med varandra i snart ett år och fortfarande ler åt varandra varje morgon! 😉

Under de resterande veckorna av terminen borde jag plugga en del på hästtentan som är efter jul. Vi har varit bortskämda hela utbildningen och fått det mesta av det vi ska kunnat serverat på föreläsningarna. Hästkursen har dock inte skämt bort sina elever och föreläsningarna är inte heltäckande. Som tur är köpte jag just den kursboken. Den är dock tusentals sidor lång, tung, tjock och fruktansvärt torr att läsa i. Efter snart fem års högskolestudier kanske det är på sin plats att faktiskt börja lusläsa kurslitteraturen. Inläsningshänvisningarna är inte nådiga och det tentaplugget kommer kräva sin man (kvinna). Sluttentorna ska väl inte vara någon dans på rosor, så det är bara att börja bita i det sura äpplet. Är glad att jag är klar med smådjursbiten i alla fall! Innan jul ska idisslartentan också skrivas. Den borde jag också börja plugga till, men det projektet kan också vänta till idisslarkursen börjar om 2 veckor. Jag längtar till januaris slut, då är de stora tentorna skrivna och ny termin börjar.

Förutom ett smärre utbrott idag är humöret på topp. Jag har varit vansinnig över en grej i skolan som förföljt mig det senaste året. Idag var jag tvungen att ringa mamma och beklaga mig över i-landsproblem och mina aggressionsproblem i saken. 😉 Och eftersom mamma är bäst kändes det bättre efteråt. Jag blir inte så ofta arg, men när jag väl blir arg blir jag det ordentligt. Hellre jäkligt arg en kort stund än småsur mest hela tiden, brukar jag inflika när min pojkvän grämer sig över mitt hetsiga humör. 😉

Utanför mitt köksfönster river de en gammal skolbyggnad. Det blir en sådan härlig studiero med grävmaskiner som skriker ikapp ett stenkast från min pluggstuga. Nu ska jag dricka dagens femte kopp kaffe (det där kan vara anledningen till att jag är klarvaken till typ 01 varje natt) och fortsätta plugga.

/Julia

 

Obduktioner

Tja! Är det fortfarande någon som klickar in här, trots den ekande tystnaden?

Jag sörjer, för de roliga dagarna på ambulansen är slut. Istället ska jag nu obducera i tre veckor. Kontraster. Är alltså på patologen nu. Vi läste mycket patologi (läran om sjukdomar) i årskurs 2, men inte kommer jag ihåg särskilt mycket av det (som med allt annat 😉 ).

Skolans kliniker erbjuder djurägare att skicka sina djur på obduktion om de önskar det. På bara de här fyra dagarna har jag hunnit obducera häst, får, hund och katt. Det kan bli lite allt möjligt. Ibland finns det ingen specifik frågeställning i remissen. Djuret kanske har dött plötsligt, då är det upp till oss att undersöka kroppen och organen för att försöka fastställa en dödsorsak (med hjälp av kunniga veterinärer på patologen, så klart). I andra fall finns det klara frågeställningar om djuret har lidit av någon känd sjukdom och därför avlivats, exempelvis. Det är intressant att se hur allt ser ut på insidan. Vi har vuxit ganska mycket sedan vi stod och darrade med skalpellerna på anatomen i årskurs 1 och skulle dissekera vår första råtta. I årskurs 1 lärde vi oss anatomi genom att dissekera. Nu förväntas vi (med böckernas hjälp, tack och lov) ha koll på både normalanatomi och -fysiologi sammanvävt med patologi för att tolka och förstå de förändringarna vi ser i djurens organ.

Efter knappt en vecka längtar jag dock redan ut till kliniken igen. Vi är flera som känner oss lite klena och vi går runt lite lätt illamående hela dagarna på grund av de rätt otäcka lukterna som når hjärnans luktcentra i en obduktionssal.

Dagarna på patologen går till så att vi genomför obduktioner på morgonen. Hela kroppen ska gås igenom, från armbågsled till lillhjärna ungefär. Sedan sammanfattar vi våra fynd och skriver en obduktionsrapport. Efter lunch har vi en genomgång med ansvarig veterinär, som guidar oss vilsna studenter i rätt riktning om så behövs. Sedan har vi en rond i amfiteatern för andra elever på skolan, där visar vi upp fynden, beskriver och pratar om dem och folk har möjlighet att titta och ställa frågor. Det är fritt fram för alla studenter på programmet att gå på den här ronden varje dag. Oftast är det elever i åk 2 som läser patologi eller elever i vår klass, från smådjurs- eller hästkliniken som kanske själva varit involverade i patientfallet då djuret fortfarande var på kliniken.

Annars händer inget särskilt här uppe. Som vanligt har jag tusen saker inplanerade i helgen, kan inte minnas när jag hade en helt ledig helg senast. Men jag har blivit bättre på att inte stressa upp mig över en full kalender. Förra helgen hälsade jag på mina föräldrar och den här helgen väntar en middag med vänner, fodringar i stallet, ridning, klättring och en kväll/natt i Stockholm. Ska väl försöka hinna plugga lite däremellan också. Trivs bra med livet när det inte är tentaperiod. Orkar hur mycket som helst och lever utan stress, trots mycket att göra. Snart kommer julen och med den kommer tentor både innan och efter den korta julledigheten. 😉