Första veckan på kliniken

Hej allihop! Är det fortfarande någon som läser här? Hoppas det!

(Skrivet i onsdagskväll då det inte gick att publicera. Gör ett nytt försök nu)

Mycket har hänt sedan sist, så klart. Året som verkade så långt bort som ny student, året alla pratade om, PRAKTIKEN, är här nu! Termin 8 och klinikrotationen har börjat. Det är onsdag kväll. Mina ögon går i kors av trötthet, men jag längtar efter att gå till skolan imorgon. Jag var så oerhört trött på studierna under större delen av förra terminen, men lite jullov gjorde susen och nu känns det lättare igen. Inser redan nu att det kommande året mest kommer bestå av skola, mat och sömn, men så får det väl bli.

Klinikrotationen, var det ja. Den pågår i ett år och vi roterar gruppvis på olika delar av kliniken, samt på andra ställen som exempelvis slakteri och patologen.

Tro mig, på skolans kliniker finns det mesta inom veterinärmedicin. Kompetensen innanför de väggarna är enorm (då räknar jag inte in mig själv, hehe) och jag går vilse inne på smådjurskliniken flera gånger om dagen.

Den här veckan är jag på akuten. Hit kommer, precis som det låter, akutfallen. Alltifrån påkörda, svårt skadade hundar till katter med diarré eller kaniner med andningsbesvär. De mest allvarliga fallen som måste åtgärdas mycket akut hamnar så klart direkt i veterinärernas händer, men i de flesta fall går det till såhär:

Studenten (alltså jag) träffar djur och djurägare, jag tar upp en anamnes och gör en undersökning av djuret. Sedan går jag ut och berättar för veterinären om mina fynd. Vi diskuterar, och veterinären påpekar saker jag glömt/ska tänka på till nästa gång osv. Sedan går vi tillsammans in till djuret igen, då undersöker veterinären djuret och kompletterar med de frågor vi jag missat att ställa. Sedan går vi åter igen ut och diskuterar fallet tillsammans. Var det verkligen ett blåsljud på hjärtat på den hunden? Nej, det var studenten som hörde andetagen i samband med hjärtljuden. Var slemhinnorna verkligen klibbiga och bleka? Vi får sedan klura på hur vi ska gå vidare med fallet, ex. om djuret behöver läggas in, få några mediciner, smärtlindras, röntgas, opereras, få i sig vätska etc. Ska det tas några blodprover? I så fall vilka? Vad är en tänkbar diagnos? Vad behöver vi mer veta för att komma i mål och få just den här patienten på rätt väg? Vad säger provsvaren? Etc.

Vi studenter gör inga egna utlåtanden om patienterna, utan allt vi tycker och tänker går först via veterinären innan det når djurägaren. Kliniken är till för oss studenter, det är ju trots allt ett universitetsdjursjukhus, men patienternas välmående kommer så klart alltid i första hand.

I måndags morse, första dagen på kliniken, stod vi där förväntansfulla och nervösa i våra blå kläder med stetoskopen runt halsen. En kvart därefter blev vi tillsagda att gå in till en patient och börja. Det var minst sagt nervöst och jag glömde plötsligt av hur jag ens undersöker en katt och kom knappt ihåg mitt namn. Efter bara tre dagar är vi betydligt mer varma i kläderna och lär oss hela tiden. DET HÄR ÄR SÅ KUL! Inte att djuren är sjuka, så klart, men att äntligen få riktig praktisk träning i det som om två år faktiskt kommer vara vårt yrke.

Dagarna är långa och det är så extremt mycket att ta in hela tiden. Förutom att omvandla de teoretiska (och de fåtal praktiska) kunskaper vi har ska även mycket ny kunskap tas in. När vi inte är hos patienter, lägger kanyler, skriver journaler eller hjälper till på annat håll sitter vi framför datorerna och läser på om det som är viktigt just då. Inte konstigt att ögonen går i kors redan kl 21. på kvällen (använder även tröttheten som ursäkt om det här inlägget ser ut att vara skriven av en mellanstadieelev).

Nästa vecka är jag på operationsavdelningen hela veckan. Då ska vi kastrera både han- och honkatter, därför har jag under kvällen suttit och tränat på att ligera kärl. Min ena virknål fick agera kärl ikväll, man tager vad man haver.

/Julia

Annonser

3 thoughts on “Första veckan på kliniken

  1. Låter spännande att få vara med i skarpt läge – lycka till!
    Tänkte på dig i förra veckan när Frusta fick kolik och blev utsatt för upprepade rektaliseringar (de första två gick inte att genomföra) och andra behandlingar som inte hjälpte – till slut blev hon inlagd i Skara. Mitt i all oro lyckades jag bli imponerad av kliniken och alla smarta hjälpmedel de har. Nu är hon hemma och mår bra igen, tack och lov.

    Gilla

  2. Tror vi är rätt många som läser det här! Fortsätt!! Det är såå kul att läsa! Det här är alltså det vi såg på TV för något år sen?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s